: T Hvarjehanda nyheter. Egenheter hes djur. En insändare till Skötde Tidning berättar: För två decennier sedan hade egaren af det sköna sätorioet S—torp två stora gårdvarar, förträffliga hundar i sitt slag. Bj långt från herregården låg den vackra, lilla sockenkyrkan, hvars klockor utöfvade en underbar tjusningskraft på dom, icko när de kallade till hvardaglig morgönoch äftonbön i hemmet, utan då de, förenade, ljödo till sammanringning för gemensam andakt i templet. Så fort hundarne hörde deras högtidliga samklang, sätte de af i starkaste traff vill kyrkan, trävgde sig fram genom det ingående kyrkfolket och intogo sina platser i koret, der de lågo stilla under hela gudstjensten. Så väl husbonden som gårdsfolket sökte förhindra dem från deras flitiga kyrkobesök, men då tjöto och skreko de erbarmligt, liksom de hade träffats af den djupaste sorg. Voro icke dessa besynnerliga hundar? På en gård finnes för närvarande en hjolmig ko, som regeras af den kaprisen att, får hon icke först träda ih i ladugården, då hon och hennes behornads kamrater blifvit utsläppta, för att vattnas, kan man omöjligen få in henne i koladugården, med mindre än man leder ut alla kreaturen och låter den nyckfulla kon få sin vilja fram. En häst med prestbetyg, På höstmarknaden i Snnderalt år 1846 köpte en bonde at dåvarando kyrkoherden i Tuna en häst, försedd med följande attest, hvilken sedan alltid medföljdo till kreaturets 5 å6 olika egare: Brunhästen Putte kallad som jag egt två och ett halft år, är en stark och god arbetshäst, och så vidt jag vet 11 år gammal, varder härmed på begäran intygadt. Sundsvall den 19 september 1846. J. A. Säwe, pastor. Ett ovanligt sammanträffande, Vossische Zeitung meddelar efterföljande tillkännagifvanda: Här nedan undertecknade fakultet ansor sig skyldig, att härigenom bringa till allmän kännedom, att två apotekare nästan samtidigt i förra månaden hos henne anmälde sig till erhållande af filosofiedoktorsvärdighet och såsom grund för denna ansökning inlemnade en och samma vetenskapliga afhandling, Herr Moritz Rudolph Claus, apotezare af första klassen i Berlin, försäkrar på hedersord att fullkomligt sjelfständigt hafva författat den företedda afhandlingen. Likaledes förklarar herr Oscar Desaga, apotekare af första klassen i Strasbourg på hedersord att fullkomligt sjelfständigt hafva författat den företedda athandlingen. Båda disputationerna äro affattade på latinska språket, kallas De Smilacearum struetura och lyda ordagrannt lika från början till!slut. Till och med de tillagda fyra latinska teserna är ordagrannt lika. Jena den 24 februari 1872. Universitetets i Jena filosofiska fakultet. Enligt uppdrag: Professor dr Ernst Haeckel, f. n. decanus. En fiskare i Connocticut satte en lef. vande groda till bete på sin krok. Efter att tåligt ha väntat en god stund på napp, under let han pratade med en vän, fann han, att nans lifliga beto hade summit i land och lugnt satt sig ned på klippan vid hans sida, Mannen lösgjorde grodan, lindade upp refven och gaf fisket för den dagen på båto