: T
Hvarjehanda nyheter.
Egenheter hes djur. En insändare
till Skötde Tidning berättar:
För två decennier sedan hade egaren af det
sköna sätorioet S—torp två stora gårdvarar, för-
träffliga hundar i sitt slag. Bj långt från her-
regården låg den vackra, lilla sockenkyrkan,
hvars klockor utöfvade en underbar tjusnings-
kraft på dom, icko när de kallade till hvar-
daglig morgön- och äftonbön i hemmet, utan
då de, förenade, ljödo till sammanringning för
gemensam andakt i templet. Så fort hundarne
hörde deras högtidliga samklang, sätte de af
i starkaste traff vill kyrkan, trävgde sig
fram genom det ingående kyrkfolket och into-
go sina platser i koret, der de lågo stilla un-
der hela gudstjensten. Så väl husbonden som
gårdsfolket sökte förhindra dem från deras
flitiga kyrkobesök, men då tjöto och skreko
de erbarmligt, liksom de hade träffats af den
djupaste sorg. Voro icke dessa besynnerliga
hundar?
På en gård finnes för närvarande en hjol-
mig ko, som regeras af den kaprisen att, får
hon icke först träda ih i ladugården, då hon
och hennes behornads kamrater blifvit ut-
släppta, för att vattnas, kan man omöjligen få
in henne i koladugården, med mindre än man
leder ut alla kreaturen och låter den nyck-
fulla kon få sin vilja fram.
En häst med prestbetyg, På höst-
marknaden i Snnderalt år 1846 köpte en bonde
at dåvarando kyrkoherden i Tuna en häst,
försedd med följande attest, hvilken sedan all-
tid medföljdo till kreaturets 5 å6 olika egare:
Brunhästen Putte kallad som jag egt två
och ett halft år, är en stark och god arbets-
häst, och så vidt jag vet 11 år gammal, var-
der härmed på begäran intygadt. Sundsvall
den 19 september 1846. J. A. Säwe,
pastor.
Ett ovanligt sammanträffande,
Vossische Zeitung meddelar efterföljande till-
kännagifvanda:
Här nedan undertecknade fakultet ansor sig
skyldig, att härigenom bringa till allmän kän-
nedom, att två apotekare nästan samtidigt i
förra månaden hos henne anmälde sig till er-
hållande af filosofiedoktorsvärdighet och såsom
grund för denna ansökning inlemnade en och
samma vetenskapliga afhandling, Herr Moritz
Rudolph Claus, apotezare af första klassen i
Berlin, försäkrar på hedersord att fullkom-
ligt sjelfständigt hafva författat den företedda
afhandlingen. Likaledes förklarar herr Oscar
Desaga, apotekare af första klassen i Strasbourg
på hedersord att fullkomligt sjelfständigt hafva
författat den företedda athandlingen. Båda dis-
putationerna äro affattade på latinska språket,
kallas De Smilacearum struetura och lyda orda-
grannt lika från början till!slut. Till och med de
tillagda fyra latinska teserna är ordagrannt lika.
Jena den 24 februari 1872. Universitetets i
Jena filosofiska fakultet. Enligt uppdrag:
Professor dr Ernst Haeckel, f. n. decanus.
En fiskare i Connocticut satte en lef.
vande groda till bete på sin krok. Efter att
tåligt ha väntat en god stund på napp, under
let han pratade med en vän, fann han, att
nans lifliga beto hade summit i land och lugnt
satt sig ned på klippan vid hans sida, Man-
nen lösgjorde grodan, lindade upp refven och
gaf fisket för den dagen på båto