Afrättningen vid Landskrona.
En korrespondent till Öresunds-Posten skrif-
ver: -
Fångens blick var stel och orörlig, det såg
nästan ut som om ögonen voro brustna. BSilkes-
duken knytes för ögonen, han säger något, derpå
löser han bindeln, gör så sjelf ett försök att
knyta den, men besinnar sig och bortlägger den.
Sjelf befriar han sig från fångtröjan, knäfaller
och — — — — Nu är det förbi! Såg du? såg
du, och du? frågas från alla båll. Nu trycker
massan med ökad kraft på spetsgården, man
måste ejfförsumma att se sjelfva scenen för
folkfesten, den blodiga platsen och stupstocken,
man är otålig öfver sölet innan de få er i kistan.
Efter få minuter kommer dock liktåget. Fiska-
len rödjer plats för det, och den stora folkhop,
som tagit plats kring den lifdömdes öppna graf
för att på dess sandkullar beqvämt kunna 8e
honom aflifvas, måste nu lemna rum för hans
kista; denna nedsänkes, en prest framträder och
förrättar jordfästningen, han beder: förlåt oss
våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyl-
dige äro; den bönen ljuder hemsk vid den hals-
huggnes graf, omgifven af en menniskomassa,
gom blott kommit dit för att se huru fermt
lagen hämnas. Ännu trängas stora skaror kring
stupstocken, och mera upprörande än den lif-
dömdes sista stunder var åsynen af vidskepelsen,
gom upphämtade det strömmande blodet, för att
låta någon eller några dricka, såsom bot för fal-
landesot. Är det möjligt? hördes någon fråga
med verklig fasa; till svarj visade man oss
a blodig hornsked, som låg på marken vid våra
ötter.
Nu var brottslingen då död och begrafven;
knappast en timma behöfdes för detta, och så
kom ett som aldrig dör: domen öfver död man.
Folket skrattade och sorlade ej mera, nyfiken-
beten var tilltredsställd och — — medömkan
infann sig. Fångea hade utfört sin roll till nö-
jes, han hade sett bereda ut, han hade, då
an ankom till Landskrona, och hundradetals
personer strömmat ut för att emottaga honom,
visat sig med blottadt hutvud och blicken riktad
mot himlen — detta mindes man nu, och så för-
trodde man hvarandra så många förmildrande
omständigheter rörande hans förfärliga brott, att
detta sjönk ned till en obetydlighet, och snart
voro rollerna förvexlade ; mördaren Andersson
ligger nu som en martyr på Landskrona galg-
backe, och felen hos hans offer uppsökas och
uppgräfvas. Detta är vinsten af den stora folk-
festen,