ning ar rörtorf här kommer att användas så-
som vida billigare och mera ändamålsenlig än
kultorfmetoden.
Angomnibusar komma, sedan Kö-
penhamns stadsfullmäktige dertill gifvit sitt
bifall, att användas vid trafiken på spårvä-
gen mellan triangeln vid Österbro och Klam-
penborg.
En festrepresentation skulle i
går afton gifvas på hof-operateatern i Wien
med anledning deraf, att då jemt 50 år för-
flutit sedan Karl Maria von Weber sjelf för
första gången i Wien anförde sin opera XFri-
skytten. För att värdigt fira denna dag
hade teaterdirektionen besatt rollerna :med
operans allra förnämsta krafter, så att t.
ex. hr Labatt fått Kilians parti på sin lott.
Agatha gafs af fru Dustman, Anna af den
berömda sångerskan Minnie Hauck, Max af
hr Walter, de tre brudtärnorna af de ut-
märkta sångerskorna fröknarna Ehnn, Gin-
dell och Rabatinsky, de två jägarne af
operans mest framstående artister hrr Adams
och Miller.
ter ett rugets offer! Vi ha i dag
den ledsamma pligten, säger Borås Tidning,
att inregistrera en olyckshändelse under för-
hållanden som göra den ännu sorgligare.
Åboen Clas Joh insson i Fristads socken begaf
sig sistlidna lördag på eftermiddagen, efter att
ha bevistat torgdagen hirstädes, på vägen till sitt
hem. J. var — som ofta vanligt efter stadsbe-
sök — så rusig, att han måste varit oförmögen
att inse hvad han gjorde. Hans åkdon var eu
vagn med korgen löst hvilande på underredet.
Bakom sätet låg under en spjelgrind en grym-
tande fyrfota reskamrat. Ankommen till ölför-
säljaingsstället Långesten vid södra ändan af
Oresjö, gick han in för att vidare fylla på sitt
rus. Utkommen fortsatte han firden, som nu
togs öfver isen på sjön, under det ban körde som
en ursinnig, med rapp på rapp på sin stackars
eländiga hiistkrake. Ett godt stycke ute på isen
kör han förbi en gående, som tillropade honom
att färdas försigtigt, emedan sjön längre fram
var osäker. Men J. hvarken hörde eller såg,
bara körde, skrek och slog. Den gående, som
såg sina varningar ouppmiärksammade, började
då att springande följa efter J., för att om möj-
ligt förekomma en olycka. Midt framför Tul-
len gick en nästan alldeles öppen flera famnar
bred råk midt öfver sjön, ett godt stycke ut.
Hästen skyggade af instinkt för vattnet, men
med fortsatta rapp och eder tvingade J. det
stackars djuret att hoppa uti, dervid underred-t
af vagnen genast sjönk och drog hästen med.
Men J. flöt deremot ännu i vagnsbrädkorgen lik-
som uti en eka, då den efterspringande vandra-
ren kom fram till råken. Ett kort rep som denne
medhade nådde ej ut till J., som svor och viäs-
nades i sin lilla farkost, hvarpå den andre bad
honom för all del sitta stilla tills han återkom-
mit från stranden med hjelp. Då han återkom
ropade J.: Ja, se hir ä ja nu; men ta rea
på min häst å mia tu (saker)! dervid han rag-
lade mot sidan så att korgen kantrade; J. damp
i vattnet och efter att några sekunder ha flutit
på kläderna, gick han till botten. Den stackars gri-
sen, för tillfället vida förståndigare och klokare
än hans beklagansviärda herre, hade emellertid
lyckats krypa fram under siitet och simma bort
till iskanten, der han blef upptagen och räddad.
Klockan var omkring 5 på eftermiddagen då hiän-
delsen passerade, således ännu vid full dager. —
J. var omkring 40 år, efterlemnar enka, med
hvilken han blott varit gift ett par års tid, i
torftiga omständigheter, men utan barn,
ra SR dd St re Fr AR RER rer