G6od ursäkt, Hur gammal är ni? till-
frågades en gång en förmögen landtman. —
Ja, det är något, som jag ej har så noga
reda på, svarade han, men jag tror mig vara
mellan trettio och fyrtio eller så omkring.
Men hur är det möjligt att icke hafva
reda på sin ålder! utropade frågaren förvå-
nad. Det är helt enkelt onödigt, svarade
den andre lugnt och tillade: jag håller reda
på mina inkomster, mina kor, mina får, mina
pengar, men icke på mina år, ty jag är öfver-
tygad om att ingen stjäl bort dem från mig.
Tinnerholm, Tinnerholm! Pastor
Kinzelmann från Gestratz i Allgäu har, enligt
Kempiener Zeituvg, i ett par nyligen hållna
predikningar uttalat sig på följande sätt rö-
rande de andliges ställning:
MVi andlige stå så högt öfver regeringarne,
fver kejsare, konungar och furstar på denna
jord, som himmelen öfver sjelfva jorden. Ko-
nungar och furstar på denna jord stå så långt
tillbaka för oss prester som blyet för det fina-
ste lödiga guld. Engla och erkeenglar stå
långt efter presterna, ty vi kunna på Guds
vägnar förlåta synder, hvilket alla englar och
erkeenglar aldrig kunnat. Vi stå öfver Guds
moder, ty hon har blott en gång födt Kristus,
men vi prester uppfostra och skapa honom
dagligen — ja, presterna stå i visst fall öfver
Gud, ty han måste på alla tider och alla
ställen stå oss till tjenst och på vår befall-
ning vid konsekrationen i messan nedstiga från
himmelen. Gud har visserligen med ordet
varde skapat verlden, men vi prester skapa
med tre små ord Gud sjelf... derför har man
i de tider, då tro och kristenlom ännu egde
bestånd, hållit den andlige i allra högsta ära;
folket, ja kejsare och konungar hafva inför
honom kastat sig på marken och kysst den
fläck, der han nedsatt sin fot; men i våra
dagar vågar man att från regeringarnes sida
förfölja presterna och skapa lagar, genom hvilka
nitiska och rättrogna andliga hotas med fiäst-
ningsstraff.
En ohygglig industri, som öfvas af
en del samvetslösa skurkar i de större af Eu-
ropas och Amerikas städer, är att söka upp-
fånga uvga flickor, synnerligast sådana, som
ankomma från främmande länder, och dem de
erbjuda sig att hjelpa, men i stället sälja till
dessa usla nästen, der menniskans förnedring
visar sig i sin hemskaste gestalt. Ett dylikt
öde, säger Helsingborgs Tidning, kunde möj-
ligen ha träffat ett fruntimmer, dotter af en
här bosatt familj, som helt nyligen företog en
rasa till London för att sammanträffa med sin
bror och dennes anhöriga. Då ångbåten, hvar-
med hon for, lade å Themsen, ankommo
nemligen ett par roddare i en båt, hvilka upp-
gåfyo att de af flickans bror erhållit uppdrag
att afhemta henne och föra benne till honom.
Glad att snart få träffa sin bror, ville hon
följa med, men kaptenen å ångbåten, som
lofvat vaka öfver hennes säkerhet, vägrade att
låta henne gå från fartyget förrän de begge
främmande personerna gjort närmare reda för
sitt uppdrag. Det visade sig då, att de lika
litet visste hvad den ifrågavarande brodern
hette som hvarest han bodde, och kaptenen
jagade dem derför bort. Sedermera upplystes
det att brodern, under väntan på ångbåtens
inkomst, sammanträffat med en bekant, för
vilken han högt omtalat hvad han hade att
iträtta. De förutnämde begge karnaljerna hade
lå befunnit sig i närheten och, med led-
ning af hvad de förmått uppsnappa af sam-
alet, ämnat göra en god fångst. Man kan
cke nog eftertryckligt varna unga fruntimmer,
vilka utan säkert sällskap begifva sig till så-
lana städer som t. ex. Hamburg, London,
Newyork m. fl, att vara ytterst försigtiga i
råga om hvem de anförtro sig till på den
rämmande platsen, itay att bedrägeriet upp-
räder i så många skepnader, att det för den
ned förhållandena obekante är nästan rent af
omöjligt att genomskåda.