G6od ursäkt, Hur gammal är ni? tillfrågades en gång en förmögen landtman. — Ja, det är något, som jag ej har så noga reda på, svarade han, men jag tror mig vara mellan trettio och fyrtio eller så omkring. Men hur är det möjligt att icke hafva reda på sin ålder! utropade frågaren förvånad. Det är helt enkelt onödigt, svarade den andre lugnt och tillade: jag håller reda på mina inkomster, mina kor, mina får, mina pengar, men icke på mina år, ty jag är öfvertygad om att ingen stjäl bort dem från mig. Tinnerholm, Tinnerholm! Pastor Kinzelmann från Gestratz i Allgäu har, enligt Kempiener Zeituvg, i ett par nyligen hållna predikningar uttalat sig på följande sätt rörande de andliges ställning: MVi andlige stå så högt öfver regeringarne, fver kejsare, konungar och furstar på denna jord, som himmelen öfver sjelfva jorden. Konungar och furstar på denna jord stå så långt tillbaka för oss prester som blyet för det finaste lödiga guld. Engla och erkeenglar stå långt efter presterna, ty vi kunna på Guds vägnar förlåta synder, hvilket alla englar och erkeenglar aldrig kunnat. Vi stå öfver Guds moder, ty hon har blott en gång födt Kristus, men vi prester uppfostra och skapa honom dagligen — ja, presterna stå i visst fall öfver Gud, ty han måste på alla tider och alla ställen stå oss till tjenst och på vår befallning vid konsekrationen i messan nedstiga från himmelen. Gud har visserligen med ordet varde skapat verlden, men vi prester skapa med tre små ord Gud sjelf... derför har man i de tider, då tro och kristenlom ännu egde bestånd, hållit den andlige i allra högsta ära; folket, ja kejsare och konungar hafva inför honom kastat sig på marken och kysst den fläck, der han nedsatt sin fot; men i våra dagar vågar man att från regeringarnes sida förfölja presterna och skapa lagar, genom hvilka nitiska och rättrogna andliga hotas med fiästningsstraff. En ohygglig industri, som öfvas af en del samvetslösa skurkar i de större af Europas och Amerikas städer, är att söka uppfånga uvga flickor, synnerligast sådana, som ankomma från främmande länder, och dem de erbjuda sig att hjelpa, men i stället sälja till dessa usla nästen, der menniskans förnedring visar sig i sin hemskaste gestalt. Ett dylikt öde, säger Helsingborgs Tidning, kunde möjligen ha träffat ett fruntimmer, dotter af en här bosatt familj, som helt nyligen företog en rasa till London för att sammanträffa med sin bror och dennes anhöriga. Då ångbåten, hvarmed hon for, lade å Themsen, ankommo nemligen ett par roddare i en båt, hvilka uppgåfyo att de af flickans bror erhållit uppdrag att afhemta henne och föra benne till honom. Glad att snart få träffa sin bror, ville hon följa med, men kaptenen å ångbåten, som lofvat vaka öfver hennes säkerhet, vägrade att låta henne gå från fartyget förrän de begge främmande personerna gjort närmare reda för sitt uppdrag. Det visade sig då, att de lika litet visste hvad den ifrågavarande brodern hette som hvarest han bodde, och kaptenen jagade dem derför bort. Sedermera upplystes det att brodern, under väntan på ångbåtens inkomst, sammanträffat med en bekant, för vilken han högt omtalat hvad han hade att iträtta. De förutnämde begge karnaljerna hade lå befunnit sig i närheten och, med ledning af hvad de förmått uppsnappa af samalet, ämnat göra en god fångst. Man kan cke nog eftertryckligt varna unga fruntimmer, vilka utan säkert sällskap begifva sig till sålana städer som t. ex. Hamburg, London, Newyork m. fl, att vara ytterst försigtiga i råga om hvem de anförtro sig till på den rämmande platsen, itay att bedrägeriet uppräder i så många skepnader, att det för den ned förhållandena obekante är nästan rent af omöjligt att genomskåda.