att använda sin mannaålder under den simpla sysselsättningen att försälja kramvaror i smått eller att mödosamt nöta en bokhållares pulpet, hellre än att lära ett handtverk, som kunde förskaffa dem manlig styrka, helsa och oberoende. I verkligheten är detta af föräldrarne valda sätt att få fram barnen i verlden det minst sannolika för att deras önskningar skola blifva uppfyllda, ty tillgången af kandidater till kontorister, bodbetjenter o. s. v. blir allt mer och mer öfverfylld, medan å andra sidan behofyet af verkligt dugliga handtverkare är långt större än tillgången. Landets och dagens skriande behof är dugligt arbete; den fader, som underlåter att uppfostra sin son för ett nyttigt handtverk samt att tillse det han lär det helt och hållet, gör honom fördenskull en sorglig orätt och utsätter sig för att mycket bidraga till att föröka den stora mängden af onyttiga och beroende, om icke lastfulla, medlemmar af samhället. Man ser i fängelseföreningens nyligen utgifna berättelse, att af 14,595 fångar, som år 1867 voro inneslutna i 30 staters straffanstalter i Amerika, hade 77 procent, eller ett antal af öfver 10,000, aldrig lärt något handtverk, Detta förhållande gifver en vigtig lärdom åt dem, hvilkas skyldighet def är att uppfostra sina söner och döttrar för lifvets verksamma pligter4! — (G. H. T.) Rn NN RN r TT läge 3 ae RR