Hvarjehanda nyheter.
En ung läkare hade afslutat sin kurs
och slog sig ned i hufvudstaden. Han lät
fästa en skinande messingsplåt på sin dörr
och skyltar i porten, annonserade i alla tidnin-
gar om mottagningstimmar, hyrde sig en dro-
ska och for af och an i alla riktningar genom
staden, till utseendet förbåldt upptagen af sin
praktik ... Förgäfves, inga patienter infunno
sig. Han spatserade med djupsinnig och lärd
min fram och tillbaka på Norrbro, höll töre
drag i läkareföreningen, och då han var bort-
bjuden på middag, sprang han alltid från bor-
det, innan man hunnit till hälften af målti-
den ... Ingenting hjelpte. Han beklagade sin
otur för en kamrat. Om jag åtminstone kun-
de tå en enda patient !suckade han — Kors,
är det iogentiog annat, utbrast vännen, då
tror jag visst jag kan stå till tjenst. Jag har
en gammal käring, som lider af bennickemask,
henne ska jag skicka till dig i morgon dag!
— Tack, tack, min hedersbror! Kypare, en
halfbutelj Kneiffpunsch! — Påföljande dag
satt vår unge läkare med klappande hjerta
hemma hos sig. Mottagningstimman ingick ...
En qvart förflöt ... en halftimme ... Ingen
kom. Då hördas slutligen steg i tamburen.
Läkaren kastade en hastig blick i spegeln,
drog upp sing löskragar ch lade pan-
nan i djupa veck. Ett äldre fruntimmer med
ett lidande utseende syntes på tröskeln till
mottagningsrummet. Ionan hon hunnit
öppna munnen, stod vår man hög och allvar
lig framför henne, med korslagda armar, ge-
nomträngande blick och dof stämma uttalande
följande ord: Min fru, jag vet hvad ni vil...
Mitt skarpa öga bedrar mig aldrig ... Ni har
bennickemask! — Fruntimret ryggade till-
baka, nära att falla i dånviog och utbrast kla-
gande: Åh, herre min Skapare, har jag
benniekemask! Annars var de bara en mask-
äten tand, som värker så okristeligt och som
jag skulle be hr doktorn vara så innerligt söt
och dra ut! Vår läkare hade tagit miste;
detta var hans första verkliga patient, ty i
samma ögonblick inträdde damen med bennicke-
masken. Huru han sedan redde sig med sina
båda patien:er förmäler ej historien, men i
närvarande stund är han en af bufvudstadens
mest omtyckta och mest upptagne yngre
läkare. HJ)
En orlofsedel, En bagare i Hessle-
holm har utfärdat följande afskedsbetyg, som
han försegladt aflemnat. och hvilket af en mä-
stare i Kristianstad i sanima skick mottagits.
Bagerilärlingenr C. G.
som varit i lära hos undeftecknad ett par gån-
ger, men hur läng tid kan vi ej påminna oss,
men under den obsstimda tiden har han uppfört
sig trogen och beskedlig, ärlig och oredlig samt
vilsefarande och flifig något trasig och super och
spelar något litet och när man vill a förtro-
ligt med honom höstar hav tre gångs nen hvad
han då siger är nog sånt. Men till bageriyrket
är han ej klippt eler skuren förty han bar ju
alltid varit klen förty han ir ju så född utaf na-
turen med svaga skuldror och rysligt smala Len
hvilket härmed somgbvevis meddelas och rekom-
menderas. n j
Hessleholm Zz A Ös.
Ieke ens hästar böra ha stryk.
Ena landtman hade ett präktigt sto, som vår
i alla andra afseenden felfritt; men skyggade
hvar gång det såg ett uppslaget paraply, Han
kände af erfarenheten, att stryk icke hjelper
för dylika ovanor och hade dock att välja mel-
lan stoets nedslagtande eller dess befriande
från det anmärkta felet, emedan detta ofta
bringade stoets egare i lifsfara. Ett försök skulle
anställas. Landtmannen, som kände att hästar
tycka om råa potäter, rentvättade ett antal sådana
och begaf sig till stället att dermed traktera
sin Fanny. När stoet erhållit två potäter,
sattes den tredje på paraplyets spets och bjöds
åt kreaturet, som efter något betänkande lät
sig äfven den väl smaka. Försöket förnyades
och då flera potäter voro förtärda, öppnades
paraplyet så småningom allt under det stoet
åt potäter från dess spets, till dess det var
fullt uppslaget. Detta försök upprepades flera
dagar både i stallet och på gården, och från
den tiden skyggade aldrig den vackra Fanny
för något paraply. J. T.)
Soupe å Ia mode. En resaudo satt
en dag vid middagsbordet å ett hotell i Ber
lin. Soppan serverades. Resanden hade knappt
tagit första skeden förrän han hejdade sig och
ropade öfverkyparen. Hr öfverkypare, sado
han, när denne kom, i mycket bestämd ton,
yar så god och ge mig annan soppa; jag äter
inte soppa å la Bismarck. — Men det här
är ju klar-buljong, och inte någon sådan soppa
som ni nämde, min herre, svarade öfverkypa-
ren, icke utan tvifvel om gästens redighet. —
4Jo visst, genmälte denne. ,. ser ni inte, här
simma de tre hårstråen, — Det hjelpte;
han fick annan soppa.