En lång stund samtalade deras själar med hvarandra genom ögonen; och småningom klarnade. Victors anlete, småningom antog det ett uttryck af ädel, högtidlig glädje. Han utsträckte sina armar och ropade: — Kom till mitt hjerta, min syster! Kom till din broder, Marie! Hon uppgaf ett rop af glädje och kastade sig i hans famn. Victor kysste henne lätt på pannan och lade, likasom välsignande henne, sin hand på hennes hufvud. — Marie, sade han i allvarlig ton, Marie, jag vill blifva din trogne broder, och må Gud fördöma mig, om jag någonsin skulle kunna glömma, att jag upptagit dig till min syster!