En lång stund samtalade deras själar med
hvarandra genom ögonen; och småningom klar-
nade. Victors anlete, småningom antog det ett
uttryck af ädel, högtidlig glädje.
Han utsträckte sina armar och ropade:
— Kom till mitt hjerta, min syster! Kom
till din broder, Marie!
Hon uppgaf ett rop af glädje och kastade
sig i hans famn.
Victor kysste henne lätt på pannan och
lade, likasom välsignande henne, sin hand på
hennes hufvud.
— Marie, sade han i allvarlig ton, Marie,
jag vill blifva din trogne broder, och må Gud
fördöma mig, om jag någonsin skulle kunna
glömma, att jag upptagit dig till min syster!