gående, förut ej omtalade, kunna vi nu till-
lägga.
Vid 7-tiden på lördags morgonen hade han lå-
nat den rakknif, hvarmed han fullbordade mor-
det, af sin far, under uppgift att han skulle raka
gig (han-iär dock skägglös). Han hade stoppat
på sig knifven och härefter begifvit sig till: ett
grannfolk, hos hvilket han framstillt anhållan
omlån af en yxa, ty pappa har ingen och jag
skall hugga ved åt honom, hade han sagt. (Det
har upplysts att fadern hade en ganska bra
yxa, men att gonen ej vågade taga den med sig
af fruktan att hon kunde saknas innan han blefve
i tillfälle att återställa henne.)
Nu hade klockan lidit till framåt half 8, och
skyndsamt begaf han sig från grannen, sedan
lånet blifvit beviljadt, till den under Slussgatan
belägna materialboden, der han bröt ur merlan,
hvari låset satt, gick in, ställde yxan straxt till
venster om ingången, sköt till dörren, satte åter
merlan och låset helt löst i sitt förra skick och
begaf sig ut att passa sitt offer.
Hon kom emellertid något senare än vanligt
den dagen, hvilket gaf Nordström anledning att
stilla sin otåliga väntan med två supar, hvilka
intogos å en krog i närheten, hvarifrån utsigt
fanns till den väg Bergström ovilkorligen skulle
passera för att komma till Stadsgården:
Ändtligen såg han henne komma, bärande den
vanliga väskan, jemte ett stycke färskt, rått kött.
Han låtsade nu som om han af en hiindelse mött
henne och narrade henne, efter ett kort samtal
om jernskrot för godt pris ned till material-
boden. Nordström gick först in och efter honom
i det becksvarta mörkret den, som aldrig mer
här i lifvet skulle se dagens ljus. Han rullade
undan en tjärtunna och yttrade: Här ligger jern-
skrotet; si påt. (Inom parentes sagdt fanns
der ej en spik en gång; han hade stulit allt-
sammans förut och sålt det just till sitt utsedda
offer.)
Bergström hade då hukat sig ned för att känna
sig för, dervid Nordström fattat tag i den vid
dörren stående yxan och höjt den i luften för
att slå till, men — det var något som tog emot,
det var visserligen ingenting synligt mellan denna
kropp, som snart:skulle ligga slagen till jorden,
sölad i blod, och yxan, men det var dock något.
Han lät sin arm sjunka och nu stod Bergström
åter upprätt, förklarande det hon ej kunde se
något alls i mörkret, utan ville ha eld på en
stryksticka:
Jag har, jag, förklarade hon och började
trefva efter sådana i sin väska. ;
uLjus! tänkte Nordström, nej, det duger inte,
och innan offret hann påtända den redan fram-
tagna tändstickan, höjdes ånyo yxan iluften och
vid skenet af det genom dörrens öppning svagt
frambrytande dagsljuset gafs slaget, hvilket, som
beräknadt var, träffade hufvudet, med:den på-
följd att offret störtade till marken. Den kall-
blodige mördaren hukade sig härefter ned öfver
den troligen redan då liflösa kroppen, fattade
qvinnans haka med venstra handen, böjde det
bloddrypande hufvudet bäkut, framtog rakknifven
med högra handen och afskar strupen. Hantog
härefter viskan med dess innehåll, men som han
ej var fullt säker på att någon större penning-
gumma fanns i densamma, förledde honom rof-
lystnaden att, sedan han afslitit kängremmarne,
äfven taga hennes kängor. :
Brottet var nu begånget; återstod att sopa igen
spåren efter detsamma. För detta ändamål bör-
jade han med att kasta en gammal balja öfver
likets ben, enär de ljusa strumporna möjligen
kunde påskynda en upptickt, begaf sig Firefte
ut och tillsköt dörren samt intryckte åter merlan
i muren. Yxan gömdes i en straxt bredvid lig-
gande upp- och nedvänd båt; en i närheten lig-
garde bastmatta tillgreps, hvarpå den mesta blo-
den aftorkades, och härefter begaf han sig ned
till sjön, der han omsorgsfullt med såpa aftvät-
tade resten och rengjorde knifven. En nyckel-
knippa, som fanns i väskan, kastade han i sjön,
hemtade åter yxan och återställde densamma till
dess egare. Knifven smög han åter på sin plats
hemma hos fadern, För de 36 rdr, hvilkasut-
gjorde Iönen för brottet, köpte sig mördaren
i första rummet bränvin och dessutom på lör-
dagen några gamla klidespersedlar, såsom rock,
byxor, väst, halsduk, en krage och en nattkappa.
Brilnvinspengarne voro emellertid slut redan
på måndagsmorgon, och då pantsatte han byxorna
och västen för 6 rdr. Hans tätalibationer gjorde
emellertid att han redan dagen derpå (tisdagen)
måste skilja den mördades kängor; för hvilka han
erhöll I rdr 50 öre af en lumphandlerska OCarls-.
son. (Detta mord, begånget under så förfirande
omständigheter och fullbordadt med så mycken
grymhet, hade således endast förskaffat honom .
37 rdr 50 öre, d. v. 8. några dagars rus, så som
han använde dem. Angående de två arbetskar-
lar, hvilka blifvit intagna å detektiva vaktkontoret
och förhörda för sitt sällskapande de senaste
dagarne med Nordström, förklarade denne att de
ej afvetat det minsta om mordet; han (mörda-
ren) hade endast velat hafva deras sällskap, eme-
dan bränvinet visade sig otillräckligt att få ho-
nom. att glömma. För dryckeskamraterna hade
han, på frågor af dem hvarifrån han. fått så
mycket. pepgar?, uppgifvit att han tiggt sig till
5 rdr at en grosshandlar Engström, att köpa klä-
der för, skålverkat gig tillen del och lånat
det öfriga.
Polisintendenten (efter rapportens uppläsande).
Hur Nordström några ändringar eler tillägg att
öra?
g Nordström (med samma likgiltiga och dolska
min). Neej.
Polisintendenten. Han vidhåller att han mötte
henne för att mörda henne?
Nordström. Jaa.
Målet remitterades till rådhusrätt.
Liket förvaras å bårhuset.
Gripen tjuf. För några der sedan anmälde
vid Norra Smedjegatan i Stockholm boende löjt-
nanten Elgenstjerna för detektiva polisen att han
å morgonen blifvit bestulen på en stor mängd
Rläder, vilka varit förvarade i ett klädskåp, till
hvilket. nyckeln varit liggande i en i summet be-
fintlig ask. - För stölden misstänktes förre artilleri-
sten Johan Alfred Pettersson, hvilken på senaste
tiden varit anställd som uppassare hos löjtnanten.
Som skäl var förmoda att Pettersson begifvit sig
ill sin hemort Norrköping, hvarest han ör några