Få EE AA TT
skulle få se amazonens eller! hästens blod
flyta.
Men nej! Amazonen kastade bort lansen och
sträckte ut handen; och likasom fattadt af en
förtrollning, sprang lejonet tillbaka samt blef
plötsligt åter ödmjukt och undergifvet; och nu
upplyste ett leende af stolthet amazonens
anletsdrag.
Med oöfverträfflig vighet och ett sällsynt
behag svingade hon sig härefter ur sadeln.
En dörr öppnades, och hästen gick ut. Men
signoran följde honom icke. Hon stod stolt
och hotande framför lejonet, som viftande med
svansen kröp till hennes fötter och syntes
bedja om förlåtelse för sin uppstudsighet.
Hon höjde armen och pekade med befallande
min på den dörr, genom hvilken lejonet kom-
mit in. Vilddjuret kröp baklänges, med ögo-
nen oafvändt fästade på henne samt helt-och
hållet beherrskadt af hennes blick, till dörren,
som då uppläts utifrån, hvarefter lejonet, ännu
bibehållande samma ödmjuka ställning, :för-
svann genom densamma.
Signora Santenio var allena på scenen. Hon
stod der kall och med högburen panna, mär-
morhvit i ansigtet och orörlig. Intet leende
tackade publiken, som rasade af förtjusning,
icke ens en liten rörelse med hufvudet för-
rådde att hon hört dessa dånande spplåder
och bravorop, denna storm af bifall och jubel.
Hennes öga hvilade på em loge i första ra-
den och ur detsamma framsköto blixtar af