landen under den sista tiden allt tydligare framgår att han mer och mer närmar sig til Internationalen men mindre fäster sig vid den republikanska formen än vid hufvudsaken, at nemligen göra ett krig utan förskoning mot presterna och samhället i dess närvarande form — Garibaldi har nyligen aflåtit ett förslag till en demokratisk kongress. Han yttrar deri: Den nuvarande tiden tillbör, till nationens o!ycka, monarkien, presterna och privilegiet. För att åstadkomma en bättre framtid föreslår generalen en sammanslutning mellan älla de föreningar, som ha sambällets, och den italienska familjens moraliska och materiela höjande till ändamål och hvilka nu, såsom frimurarne, arbetareföreningarne, de demokratiska, rationalistiska och understödsföreningarne, arbeta hvar och en för sig och under särskilda ledare. För alla dessa samfund ha bärskilda kongresser med skiljaktiga program blifvit föreslagna, och dessa vill nu Garibaldi förena till en. Vid denna borde den politiska frågan lemnas mera åt sidan och behandlingen deraf upp: skjutas till bättre tider, hvaremot de rationela och sociala frågor, som erbjuda möjligheten till en lösning, företrädesvis borde afgöras. Man borde slutligen på förhand förvissa sig om en betydlig majoritet af de olika italienska föreningarne samt Äfven mottaga utländska föreningar, som vore litvade at samma id6er, Senare underrättelser. Franska krigsministern förklarade den 30 januari bestämdt inför nationalförsamlingens initiativutskott, att regeringen på inga vilkor kund2a ingå på att upphäfva belägringstillståndet i Paris. Regeringen måste vara väpnad mot det bonapartistiska partiet, som vore mycket verksamt, och mot de liberala kommunalisterna; men man skulle icke begagna sig af belägringstillståndet för att göra nya arresteringar. Regeringen gynnade principielt amnesti, men ansåge att krigsrätterna först borde afsluta fångarnes förhörande, Detta skulle inom två månader vara afslutadt och amnestin kunde sedan utsträckas till alla mindre brottsliga. General Cissey uppgaf, att hittills 19,222 fångar blifvit frigifna och 3,743 dömda; 2,045 sitta qvar i fängelserna. Under ett sammanträde i Paris Jockeyklubb den 30 januari fordrade hr de Lareinty att alla i klubben varande preussare skulle utvoteras. Han nämde särskildt en major Schichler. Efter en stormig öfverläggning förföll frågan. I Marsecille hölls den 30 januari ett möte, hvari deltogo stadens mest inflytelserika invånare, och tecknades på stället 399,833 frank; som öfversändegs till prefekten för att användas till de ockuperade departementens befrielse. En central-nationalsubskriptionskomitå bildades för departementet. I senast ankomna indiska tidningar ogillas högeligen den sköfling, hvartill engelsmännen gjort sig saker under expeditionen mot loshais. Då yttrar t. ex. Bombay Gazette: Vi läsa om, att den ena byn efter den andra uppbrännes, jemte ofantliga qvantiteter lifsmedel, som den fattiga befolkningen samlat till föda under många kommande månader. Detta förstörelseverk tyckes utföras med hänsynslös grymhet, ehuru det motstånd, som göres mot de engelska truppernas framryckande, är så högst obetydligt, att i sjelfva verket icke finnes någon fiende för dem att besegra. Tidningen The Englishman begagnar ännu skarpare ordalag, Han påstår, att det är ett drag af omensklig srymhet, ytterst nedsättande för ett hyfgadt olk att förstöra ett aflägset och isoleradt olks hela förråd af lifsmedel. Tidningen The Times of India tycker att den halfvarbariska loshaiexpeditionen och de vanrettiga förföljelserna mot wahabees komma tt sätta två outplånliga fläckar på lord Mayös egering. i