svenska tidniogspressen i allmänhet, huruvid:
detta är grannlaga och öfverensstimmande mec
god offentlig conduit?
Linköping den 21 Januari 1872,
C. F. Ridderstad.
Ofvanstående förklaring tarfvar några erin
ringar från vår sida, Hvad först beträffar
anfallet för uppgiften om annonsens ursprung
och syftemål, så var denna uppgift rätt och
slätt vilseledande och uppenbarligen tillkom-
men i afsigt att skada politiska motståndare,
till hvilket antagande fullt stöd finnes i den
omständigheten, att den publicerades förra året
straxt före prenumerationstidens början, Ij
heller hette det då så beskedligt den ultra
liberala pressens spridning, utan det talades
om spridandet af Internationales samhällsupp-
lösande läror, om att sprida gift i det all-
männa tänkesättet, m. fl. dylika starka ord,
som Östgöta Correspondenten i upprördt till-
stånd har för sed att begagna, Så vidt vi
veta, har Ö, OC. ännu icke beriktigat sin upp-
gift om syftet med den omskrifna annonsen,
hvilket vi i förbigående anmärka,
Af förklaringen synes, att hr Ridderstad
såsom ansvarig utgifvsre ch hufvudredaktör
endast anscr sig skyldig bära det iuridiska,
men icke det moraliska, ansvaret för hvad
han låter i sin tidning inflyta. En ny och
särdeles beqväm åsigt, som dock ännu icke,
skulle vi tro, kan åberopas stödja sig på prin-
cipiel plägsed inom svenska pressen, och det
lärer väl ock dröja länge innan vi komma der-
hän! Denna af hr R. nu proklamerade grund-
sats strider dessutom alltför mycket emot hans
på senaste tiden mot oss och andra för honom
obehagliga Pressorganer utslungade beskyllnin-
gar, för att kunnaantagas vara allvarligt menad,
Fast hellre synes den nu, i brist på bättre,
vara använd som ett sentimentalt underlag för
det öfriga innehållet i förklaringarnes kapitel.
Hvad slutligen angår sista afdelningen i
sekrifvelsen, så gör det oss ondt att vi icke
kunna tillerkänna hr R. något aldrig så litet
martyrskap. Martyrkronan fås ej för så godt
köp, åtminstone ej i vår mycket fordrande tid.
Hr RB. är, liksom alla redaktörer, utsatt för
att offentligt få bära ansvaret för sina offent-
liga ord eller handlingar, detta och ingenting
mer eller mindre, Han eger ej, och bör ej ega,
större rätt han, än kungar, ministrar och an-
dra statsmän, att vara helig och oantastelig.
Vill hr Ridderstad icke stå som en man bakom
sitt ord, så är det en skam för honom, men
ännu större skam vore det, om den ötriga pres-
sen godkände den satsen, att en tidningsutgif-
vare må ega krypa bakom det kollektiva be-
greppet af en tidning. Allraminst går detta
för sig mot den tidningsutgifvare, som sjelf af-
siger sig ansvaret för tidningen och vältar det,
än på en yngre redaktionsmedlem, än på en
korrespondent och sålunda sjelf upplöser den
der kollektivitetea.
Derpå vilja vi, till sist, fästa utgifvarens af
. CO. uppmärksamhet, i händelse hans minne
skulle svika honom, att Dagens Nyheter icke
anfallit Östgöta Correspondenten, utan tvärtom
varit den anfallna, utan att ens alltid, som Ö,
C:s redaktör bör veta, ha brytt sig om att
ara på hans poetiska förflugenheter. I