svenska tidniogspressen i allmänhet, huruvid: detta är grannlaga och öfverensstimmande mec god offentlig conduit? Linköping den 21 Januari 1872, C. F. Ridderstad. Ofvanstående förklaring tarfvar några erin ringar från vår sida, Hvad först beträffar anfallet för uppgiften om annonsens ursprung och syftemål, så var denna uppgift rätt och slätt vilseledande och uppenbarligen tillkommen i afsigt att skada politiska motståndare, till hvilket antagande fullt stöd finnes i den omständigheten, att den publicerades förra året straxt före prenumerationstidens början, Ij heller hette det då så beskedligt den ultra liberala pressens spridning, utan det talades om spridandet af Internationales samhällsupplösande läror, om att sprida gift i det allmänna tänkesättet, m. fl. dylika starka ord, som Östgöta Correspondenten i upprördt tillstånd har för sed att begagna, Så vidt vi veta, har Ö, OC. ännu icke beriktigat sin uppgift om syftet med den omskrifna annonsen, hvilket vi i förbigående anmärka, Af förklaringen synes, att hr Ridderstad såsom ansvarig utgifvsre ch hufvudredaktör endast anscr sig skyldig bära det iuridiska, men icke det moraliska, ansvaret för hvad han låter i sin tidning inflyta. En ny och särdeles beqväm åsigt, som dock ännu icke, skulle vi tro, kan åberopas stödja sig på principiel plägsed inom svenska pressen, och det lärer väl ock dröja länge innan vi komma derhän! Denna af hr R. nu proklamerade grundsats strider dessutom alltför mycket emot hans på senaste tiden mot oss och andra för honom obehagliga Pressorganer utslungade beskyllningar, för att kunnaantagas vara allvarligt menad, Fast hellre synes den nu, i brist på bättre, vara använd som ett sentimentalt underlag för det öfriga innehållet i förklaringarnes kapitel. Hvad slutligen angår sista afdelningen i sekrifvelsen, så gör det oss ondt att vi icke kunna tillerkänna hr R. något aldrig så litet martyrskap. Martyrkronan fås ej för så godt köp, åtminstone ej i vår mycket fordrande tid. Hr RB. är, liksom alla redaktörer, utsatt för att offentligt få bära ansvaret för sina offentliga ord eller handlingar, detta och ingenting mer eller mindre, Han eger ej, och bör ej ega, större rätt han, än kungar, ministrar och andra statsmän, att vara helig och oantastelig. Vill hr Ridderstad icke stå som en man bakom sitt ord, så är det en skam för honom, men ännu större skam vore det, om den ötriga pressen godkände den satsen, att en tidningsutgifvare må ega krypa bakom det kollektiva begreppet af en tidning. Allraminst går detta för sig mot den tidningsutgifvare, som sjelf afsiger sig ansvaret för tidningen och vältar det, än på en yngre redaktionsmedlem, än på en korrespondent och sålunda sjelf upplöser den der kollektivitetea. Derpå vilja vi, till sist, fästa utgifvarens af . CO. uppmärksamhet, i händelse hans minne skulle svika honom, att Dagens Nyheter icke anfallit Östgöta Correspondenten, utan tvärtom varit den anfallna, utan att ens alltid, som Ö, C:s redaktör bör veta, ha brytt sig om att ara på hans poetiska förflugenheter. I