elemwenter framkal!ats. Arbetarens öfverläggenhet i fysisk kraft frammanas sålunda till motvigt mot hans intellektucla underlägsenhet och härigenom kan den borgerliga ordning äfventyras, som är resultatet af århundradens samhällsutveckling. Det måste vara hvarje god medborgares pligt att, i hvad på honom kan bero, förebygga en dylik katastrof. Det rätta måttet blir då icke hvad arbetets köpare vill betala för arbetet, utan hvad säljaren billigtvis kan sälja det för, och detta senare mått är väsentligen beroende af arbetarens nöd: vändiga lefnadsbehof. Med ett ord, hufvudgrunden för bedömande af arbetets värde är arbetarens berättigade anspråk att äfven i ett ordnadt samhälle få njuta af lifvet så myc: ket, att hans nödvändiga kroppsliga och andliga behof bli nöjaktigt tillfredsställda. Denna grund framgår ej blott af sig sjelf såsom en npaturnödvändighet utan ock ur den herrliga religion, till hvilken vi bekänna oss. Arbetaren är sin lön värd. Detta om den materiela likställigheten samhällsklasserna emellan. Den sociala likstölligheten förefinnes ej heller, öch detta af måhända ganska naturliga skäl. Ölikhetea i uppfostran och undervisning betingar den personliga olikhet, som gör ett fullständigt och ärligt närmande samhällsindividerna emellan omöjligt. Häraf följer dock ej, att den ena samhällsklassen skall träda bakom den andra; de borde snarare vara att betrakta såsom skilda grupper. Vi borde visserligen umgås med kroppsarbetaren såsom med en jemlike; men vi kunna det ej. Arbetaren fordrar det ej heller, hvilket dock ej hindrar, att han red rätta fordrar fullkomlig aktning för sia person., Men afståndet gamhällsgrupperna emellan förminskas allt mer, i den män arbetarens uppfostran och undervisning bli bättre tillgodosedda. I katolska länder, der ett sjelft okunnigt prosterskap, mer än det protestantiska, förmår qvarhålla massan i okunnighetens mörker och medelst öfvertro och vidskeplighet klafbinda förnuftet, der äro ifrågavarande afstånd ännu så stora, att samhällsklassernas sammanförande till ett helt sannolikt ej medhiones, innan de samhällsomstörtande elementerna framkalla våldsamma skakningar. Arbeterens borgerliga rättighetor torde äfven förtjena all uppmärksamhet. Utan tvifvel bli de ock erkända och tillgodosedda i den mån arbetsklassen förmår höja sig genom upplysning och framstå genom medborgerliga dygder, Likhet inför lagen finns inom vårt land måhända i högre grad än i många andra länder. Denna likhet kan till och med synas vara, åtminstone i principen, ganska fullkomlig; dock finnas äfven härvidlag några svåra praktiska stötestenar. Så kan den förmögnare medborgaren sätta sig i tillfälle, medelst begagnande at rättegångsbiträde, att tillgodogöra sig alla fördelar lagen kan lemna, då deremot den obe medlade i detta fall ej blott är lemnad åt sig sjelf utan äfven stundom af domaren ansättes så, som om ordet anklagad vore liktydigt med ordet brottslig. Så drabba ock de böter olika, till hvilka den ena och andra brottslingen fälles. För den rike är det knappt något straff att utbetala dessa böter, men den fattige arbetaren, gom ej kan betala bötesbeloppet, blir straffad till kroppen. Att sambället, som för bruten ordning åtnöjer sig med pekunrier upp? rättelse och sålunda i detta fall komter till den enskilde i samma förhållande som en for dringsegare i allmänhet, ekall ega rätt till att låta gäldenärens kropp umgälla hvad hans plånbok ej mäktar betala, synos åtminstone ej innebära bevis om särdeles högt utbildadt rättsbegrepp. Vi erkänna villigt att arbetarens materiela Jikställighetacko kan direkt åvägabringas genom några lagstiftningsåtgärder uten i första hand är beroende af den enskilda klokheten och känsligheten för hvad som är rätt och billigt. Genom att höja arbetaren i intellektuelt atseende sättes han dock i tillfällo att med lojala medel bättre göra sin rätt gällande. Vi finna äfven här den allmänna grunden för befordrandet af samhällets välfärd, nemligen: en förbättrad folkundervisning. För att åstadkomma en sådan synes dock skolan böra så mycket som möjligt befrias från presterskapets inflytande, åtminstone till dess presterskapet i allmänhet hunnit förvärfva den bildningsgrad, aft det kan ställas i spetsen för folkets upplysning. Att detta för närvarande icke är fallet, erfar man vid mer än ett till. fälle, då till och med de inom kyrkan högst uppsatte ej veta bättre än att de om just det aktöingsvärdaste i tidens sträfvanden uttala omdömen som vittna om lika stor andlig in bilskhet som grof okunnighet — egenskaper som alltid förekomma i sammanhang med hvarandra. Folkskolan måste bli någonting annat än blött och barten katekes utsnläsnings-inrättning, I folkskolan måste förståndet utbildas, kärlek till Gud och fosterland samt allt godt och ädelt ingjutas, och för: det borgerliga lifvet nyttiga kunskaper bibringas. Genom att höja folkets intellektuella och gedliga ståndpunkt, gevom att borttaga de ojemnheter, som kunna finnas i lagstiftningen, skulle vi lägga grund till en likställigheti allo, som bättre än tusentals bajonetter förmådde skydda våra landamären från hemsökelse af det röda spöke, som utomlands redan hotar att antaga kött och blod: Enternieonalia.