Lunds universitet, Fil. kandidatexamen är aflagd af-E, A. Wijkander, bl. Harlstads skeppsvarf, som i flera år legat i dvala, kommer i år att förete ett ett ovanligt verksamt lif, i det att icke mindre än fem nya fartyg skola byggas, nemligen 2 ångare samt 3 segelfartyg. De blifva alla af trä med jernspant. Ängfartygen byggas för intressenters räkning, hvilka utgöras hufvudsakligen af bruksegare, och segelfartygen för grosshandlaren OC; Sjöbergs i Göteborg. Egendomshandel. Bruksförvaltaren Mörstedt på Gammalkroppa har, enligt N. Vermlands-Tidningar, af en hr A; Weinberg köpt en sextondedel i nämda bolag, med tillhörande Sälboda, Rexed m. m. för 50,000 rdr. — Den invid Alingsås belägna stora och natursköna egendomen Nolhaga är af hofmargkaiken von Mentzer försåld till herr Sixten Sparre för 337,500 rdr. I köpet, som lärer afslutats för utländsk persons räkning, ingå gröda och inventarier. (G. H. T) Hög ålder. I Forsa socken, Norrviksta by, lefver den äldsta personen inom Norra Helsioglands fögderi, tramlidna landtbonden Paul Larssons enka Anna Hansdotter, som den 17 sistlidne augusti fyllde sitt 100:de år. För några år tillbaka satt hon ännu vid sin spinnrock och arbetade hvad hon förmådde; zu deremot förmår hon föga lemna sängen, så mycket hon än emellanåt önskar det; synen är svag, äfvensom hörseln något; men tör öfrigt är hon vid god helsa och har, öfver hvad man kan vänta sig, reda på och minne af personer och händelser, endast hon får tid att tänka efter och icke för hastigt inledes i samtal. Dyr felskrifning. Från Wenersborg meddslar en korrespondent följande händelse: In person derstädes, som sysselsätter sig med hafrehandel, hr X. tyckte att en af hans kolleger, hr Y.. betalte alldeles för högt pris för den torgförda hafren. För att nu sjelf af allmogen få köpa hafre måste naturligtvis hr X. betala samma pris som hr Y. Hr X. fat tar då ett stort, ett manligt beslut; han skrifver nemligen till hr Y, och erbjuder honom köpa det parti å flere tusen centner som han för tillfället hade magasineradt, men hr X., som eljest plägar vara mycket korrekt, var måhända litet smått förargad när han tillskref hr Y. och häraf kom sig; troligen att han begärde 50 öre mindre för hvarje centner än hvad hafren då gällde. Skall hr X. nu ovilkorligen vara nödsakad att lemna det erbjudna hafrepartiet till hr Y., så förlorar han några tusen riksdaler, men det gör naturligtvis ingentiog — geda vinner emellan. En amascon. I måndags under vakt paraden i Kristianstad fick man å Stortorget dorstädes se on till utseendet fin dam, klädd i svart klädniog med ett blått skärp fistadt såsom ordensband öfver bröstet, sabel vid sidan och en pappersrulle i handen, kommande från det å torget varande stora kastanjeträdet, der hon aflagt ytterplagget, och marcherande med säkra steg mot högvakten. Posten ville här hindra hennes framträdande, men det oaktadt tränger hoh fram till en vid vakten stående wfficer, drager sabeln och skyldrar gevär, Hennes beteende väckte naturligtvis uppmärkgamhet och man sökte att få henne undan. Detta förtröt henne och hon går vu bort till den ena vid vakten stående kanonen, upptager pappersrullen, som hon der lagt, och utvecklar derur en fana, hvilken hon ville erbjuda officerarne. Då emellertid ingen hade lust att mottaga hennes fana, kastade hon den ifrån sig och gick med stolt förakt tillbaka, kastade sin kappa på sig och, följd af en massa menniskor, aflägsnads sig mot östra bulevarden. Stadsfiskalen tog der hand om henne och lyckades ganska lätt få henno att gå hem. Vid närmare undersökning befanns hon vara ena ensam boende person, som förut tjent som piga i sladen, och gom på senare tider stundtals varit något sinnessvag. Gilrekehändelser i Falu grufvor. Tisdagen i förra veckan inträffade den beklagliga händelsen att ett för tidigt afbrändt skott skadade så illa en af arbetarne i nämda grufva att denne afled. Tyvärr hann ej ett par dagar passera förrän sistlidne fredag en annan grufarbetare skadade .sig så illa att beggo benen måste amputeras. Nattligt oljud 1 tWenersborg. En korrespondent skrifver till Göteborgsposten: Apropos Wenersborg, så förefaller det, synnerligas; för resände som bo å dervarande stadshus, icke så litet obehagligt att man, åtminstone nattetid, alls icke der i lugn och ro kan få njuta sitt sorgfria väsen, allt en följd