har jag ockaå undvikit att tela med dig om
Arthur, derför bar jag hållit denna homlig-
het dold för dig, säsom en helig klenod, ty
jag befarade att du skulle uppmana mig att
sälja denna klenod sor en handelsvara,
att drifva ocker med min skatt. Se der or-
saken till att jag tegat, och om jag nu talar,
sker det derför att jag måste göra för dig
begripligt, att Arthur von Schönlebens brud
icke kan blifva en annans maka.
— Hon tror sannerligen hvad hon säger
och allt detta är ingen komedi! yttrade Eusebia
likasom till sig sjelf, i det hon gick fram och
tillbaka i rummet med djupsinnig min. Plöts-
ligt stannade hon, en ny tanke hade uppstått
hos henne. Hon skyndade fram till byrån
samt upptog ur en af lådorna ett paket, som
hon öppnade. Innehållet af detta paket kastade
hon genast tillbaka i lådan, utan att se derpå,
men i stället syntes omelagspapperet, som hon
behöll i handen, helt och hållet fängsla hennes
uppmärksamhet.
— Jag tyckte, att jag såg Artburs namn i
denna tidning, mumlado hon, Ahl! mycket
riktigt, der stär det verkligen.
Hon läste, och en lifiig skadeglädje afspeg-
lade sig hennes drag. När hon sedan fästade
sina ögon på Marie, förskräcktes denna af
deras triumferande och hånfulla uttryck.
— Arthur von BSchönleben har sagt digy
att han älskar dig, och att han vill gifta sig