hvarje timme — naturligtvis icke i stadshuset
utan i den strax bredvid belägna kyrkans torn.
Hur de i närheten af kyrkan boende kunna
under dylika omständigheter lugnt hvila i
Morfei armar, är obegripligt; men — vanan
är ju halfva naturen, Som desert på tut-
ningen undfägnades man på morgonqvisten,
jag tror vid femtiden, med stark trumning å
gatorna, Runeberg säger i sin Döbeln vid
Jutas om trumslagaren Nord. att han slår
trögt sin hvirfvel, men slår hårdt. Trumsla-
garen i Wenersborg är sannerligen ännu ett
strå !hvassare, ty han slår både fort och hårdt.
I tanka att elden åter var lös i den vackra
residensstaden rusade jag upp, men dessbättre
afhördes ingen klämtning, Hvad den der
trumningen egentligen skall tjena till, vet jag
icke; den skall måhända vara ett slags revelj.
Mord under inflytande af reli-
glöst vameinne. Norbottenskuriren i
a meddelar följande uppskakande berät-
telse: .
Natten till den 8 dennes uppfördes i Budd-
byn af Öfver-Luleå socken ett af dessa ohygg-
liga sorgespel, som i lifvet så ofta förekomma,
då förnuft och religionssvärmeri råka i strid
med hvarandra, med den påföljd att det förra
helt och hållet öfverrumplas och förqväfves af
det senare. Bonden Lars Johan Nordström
mördade nemligen i sina fem barns närvaro
sin egen hustru, Ester Nilsdotter, och stod
äfven i begrepp att göra ett slut på deras
tillvaro, som han gifvit lifvet, då tillkallade
grannar störtade emellan dem olycklige och
hans offer, Det var en isande gkräcksyn, som
mötte dessa grannar, då de inträdde på skåde
platsen för detta uppträde: modren, utsträckt
på golfvet, med ett gapande och frustande
sår i halsen, de tvenne äldste sönerna, hän-
gande kring faderns hals, under förtviflade
försök att binda hans armar, denne senare
sjelf, förlamad af fasa, med yxan glidande ur
handen, tvenne mindre barn, springande hit
och dit under högljudda jämrmerrop, samt det
yngsta, ett dibarn, förgäfves utsträckand32 sina
späda händer efter modren, hvilkens närande
bröst det nyss lemnat!
Den olycklige mördaren, hvilken nu ej gjorde
något försök att undkomma eller rättfärdiga
sig, utan blott sade, att han och hans anhö-
riga voro fördömda och derför måste kom-
ma undan, har mer än en gång röjt sinnes-
rubbning, efter all sannolikhet, framkallad af
religionsgrubbel. Han tillhörde nemligen de
8. k, separatisterna, hvilka häruppe för nå-
got öfver ett tiotal år sedan under sin rikt
begåfvade öfverherdes ledning uppväckte så
stort uppseende och buller.