hvarje timme — naturligtvis icke i stadshuset utan i den strax bredvid belägna kyrkans torn. Hur de i närheten af kyrkan boende kunna under dylika omständigheter lugnt hvila i Morfei armar, är obegripligt; men — vanan är ju halfva naturen, Som desert på tutningen undfägnades man på morgonqvisten, jag tror vid femtiden, med stark trumning å gatorna, Runeberg säger i sin Döbeln vid Jutas om trumslagaren Nord. att han slår trögt sin hvirfvel, men slår hårdt. Trumslagaren i Wenersborg är sannerligen ännu ett strå !hvassare, ty han slår både fort och hårdt. I tanka att elden åter var lös i den vackra residensstaden rusade jag upp, men dessbättre afhördes ingen klämtning, Hvad den der trumningen egentligen skall tjena till, vet jag icke; den skall måhända vara ett slags revelj. Mord under inflytande af religlöst vameinne. Norbottenskuriren i a meddelar följande uppskakande berättelse: . Natten till den 8 dennes uppfördes i Buddbyn af Öfver-Luleå socken ett af dessa ohyggliga sorgespel, som i lifvet så ofta förekomma, då förnuft och religionssvärmeri råka i strid med hvarandra, med den påföljd att det förra helt och hållet öfverrumplas och förqväfves af det senare. Bonden Lars Johan Nordström mördade nemligen i sina fem barns närvaro sin egen hustru, Ester Nilsdotter, och stod äfven i begrepp att göra ett slut på deras tillvaro, som han gifvit lifvet, då tillkallade grannar störtade emellan dem olycklige och hans offer, Det var en isande gkräcksyn, som mötte dessa grannar, då de inträdde på skåde platsen för detta uppträde: modren, utsträckt på golfvet, med ett gapande och frustande sår i halsen, de tvenne äldste sönerna, hängande kring faderns hals, under förtviflade försök att binda hans armar, denne senare sjelf, förlamad af fasa, med yxan glidande ur handen, tvenne mindre barn, springande hit och dit under högljudda jämrmerrop, samt det yngsta, ett dibarn, förgäfves utsträckand32 sina späda händer efter modren, hvilkens närande bröst det nyss lemnat! Den olycklige mördaren, hvilken nu ej gjorde något försök att undkomma eller rättfärdiga sig, utan blott sade, att han och hans anhöriga voro fördömda och derför måste komma undan, har mer än en gång röjt sinnesrubbning, efter all sannolikhet, framkallad af religionsgrubbel. Han tillhörde nemligen de 8. k, separatisterna, hvilka häruppe för något öfver ett tiotal år sedan under sin rikt begåfvade öfverherdes ledning uppväckte så stort uppseende och buller.