För hundra år sedan.
Ett af Danmarks betydligaste provinsbland,
Fyens Stiftstidende, firade den 3 januari
hundrade årsdagen af sin tillvaro, Den nuva-
rande utgifvaren har betecknat denna sin tid-
nings märkelsedag med en minnesskrift, för-
fattad af en af hans medarbetare, hr J. Lau-
ritzon, hvilken bland annat meddelar utdrag
och antydningar af tidningens innehåll under
de första åren. Göteborgs Handelstidning
meddelar efter danska tidningen Fzadrelan-
det några af de roliga och betecknande drag,
som författaren har utgallrat ur de första
gle
r 1772 föreslår en insändare att förekomma
den dyra tiden genom att icke celebrera (d. ä.
festlighålla) högtidsaftnarne och genom att ihjäl-
slå hundarne, hvarigenom han är öfvertygad om,
att man skulle bespara underhåll för några tu-
sen menniskor. Den 18 januari omtalas såsom
en hjeltegerning, att presten i Svendborg regol-
verade att sjelf inokulera (d. ä. vaccinera) sina 6
barn, dock i en läkares närvaro. Tilldragelsen
den 17 januari — Struenses fall — fick man ge-
nom tidningen först veta på Fyen den 31 och
detta, såsom det tyckes, endast medelbart genom
herättelse om festligheterna på konungens födel-
sedag. Uti den kungliga post- och stationsgår-
den voro alla fönster från öfverst till bottenvå-
ningen illuminerade med ljus och der försam-
lades ett förnämt sällskap, hvarest pukor och
trumpeter läto höra sig. Der spisades en vil
tillagad måltid, hvarvid ihågkoms hans majestät
konung Kristian den sjuudes allrahögsta skål
med de allra innerligaste och allra uppriktigaste
önskningar och förböner, under lossandet af 27
skott med metallkanobper. — För att icke tala
om, att de för sina köpstadsprivilegier i äldre
som i nyare tider ömmande Odense-borgare sy-
nas hafva fört ett verkligt gucrillakrig till lands
och till vatten emot landthandtverkare och landt-
handel, under hvilket de en gång uppbringude
ett svenskt fartyg, — så rekommenderas i sam-
ma årgång af tidningen en nyss utkommen skrift,
som lärde huru man med fördel kan förfärdiga
åtskilliga slags ost och smör af de så kallade
potäter eller kartoffler, äfvensom deraf laga ett
angenämt kaffet. — I årgången 1773 erbjuder
en man sig att göra sådana förslag, genom
hvilka en landtby kan förvexlas med en skön
handelsstad, , och detta med ringa besvär och
kostnad, År 1774 föres en förhandling i tid-
ningen om böndernas bröllopsgillen. Den, som
försvarar dessa gillen, yttrar, att man icke borde
missunna de stackrarne en så gillsynt förnöjelee,
enär de i det dagliga lifvet hade det såsom trö-
lar; men motståndaren uppmanar öfverheten att
förbjuda dessa ätgiller, som icke qvarlemna nå-
got för hvardagarne. Regeringen följde några
år senare (1783) denna uppmaning, och blet
mycket rosad derför i tidningen. Bland annat
bestämdes i förordningen om Öfverdådets in-
skränkande, att bonden endast skulle. bära
simpla hondknappar; att tjensteflickor icke
finge bära örouringar, och att tjenare, som läto
frisera sig, skulle straffas med 4 rdra. böter.
Slutligen finnes i samma tidning ett loftal öfver
en efliden adlig dam, Sofia Rosenkrantz, af prc-
sten Kehlet, i hvilket tal följande kostliga stycke
förekommer: Antingen var du eller ingen dyg-
dig. Din engiadygd skildras ej värdigt af oss
oOvärdiga. Bjöd pligten oss att tala, eå skulle vi
tiga, för att icke fördunkla dina dygdera ära.
Dina dygderts rosor gifvå en behaglig lukt och en
herrlig frukt för kännare, de fläta dig en evig
och oförvisenelig ärekrans. Du sjelf var så öd-
mjuk, att du blef mindre än intet. Du var ad-
lig — och dock renniskat o. vy. År 1773
fann man vid utgräfning i Nunnebakken en silf-
verring. Om den förmodar tikiingen, att den
måhända har varit Odens eget urmbund; och
då man i en mosse hade funnit Sen lång sten,
tillslipad, flat och skarp i den sna ändan, för-
modas att den i äldsta tider hade varit begeg-
nad till krigavaped; måhända af Oden, gom här
hade sin flotta liggande; stenen förtjenar att sli-
pas skarpare och kan då begagnas i köket — så
mycken vördhad hade man för dessa förmenta
qvarlefvor från forntiden. En artikel under 1777
bandlar om huru lävt mödrar och ammor kunna
ligga ibjäl sina barn, och visar en ritning af en
apparat, som kunde förhindra detta. Tidningen
uppmanar till apparatens begsgnande, emedan
infödingsrätten nu tillförsäkrar landets barn em-
beten. — Det har, berättas på ett ställe, visats
den. gamie Jörgen Kaarsebjerg (förmodligen en
bonde i grannskapet) en stor ära genom att ett
justitieråd har behagat till fötst taga bans för-
tröffliga jordbruk i skärskådande. — I ett stycke
af årgången 1779 försöker man bevisa, att tfäl-
tens välsignelse åtföljes af en ovanlig mängd
födda barn; derpå heter det bland amnat: Det
vackra könets fruktbarhet utmärker gig för när-
varande på ett ovanligt sätt. Personer af alla
klasser, som hafva lefvat en mängd år i älkten-
skap utan barn, se denna tid sitt hopp krönt.
— I en beskrifning af olika slags tobak näm-
nas: Jungfru-tobak, så kallad, för att den lika-
som en jungfru är mera behaglig i lukt och smak,
och Soldat-tcbak, som kallas så, emedan den
luktar mera stinkande än all annan tobak.