gonom staten nedsätter räntan å sina skul-
der med gäldenärens samtycke (räntekon-
version).
Ett historiskt samtal föreföll i Moskwas
Kreml mellan hufvudredaktören för den natio-
nella ryska rörelsens förnämsta tidningsorgan,
professor Katkoff, och prins Fredrik Karl af
Preussen. Olika versioner af detsamma ha
cirkulerat. Den följande är den af hr Katkoff
sjelf erkända:
Sedan man i början talat om lyceum, vände
sig prinsen till hr Katkoff med följande ord:
Ni står dessutom i spetsen för en organ, som
är af stor betydelse. Ni är mycket aktad, ifven
fruktad, men också älskad. Det är mig bekant,
att ni vidbåller den nationella ståndpunkten,
men jag vet icke, i hvad mån det är befogadt
hvad man berittar om egendomligheterna af eder
riktning. Man säger, att ni önskar, att folkets
egendomligbet må muntveckla sig i follständig af-
söndring från den enropeiska kulturen. —
sv åsigter hafva ofta blifvit vanställda af
våra motståndare (svarade Katkoff). Vi hafva
icke sällan polemiserast mot de meningar, på
hvilka e. k. h. häntyder. Vi vidhålla en annan
synpunkt. Vi hysa den åsigt, att Ryssland icke
bör afsöndra sig från veriden, att vårt folks
egendomliga ssaplynne måste i sin utveckling
ansluta sig till den bildade menskligheters all-
milnna iska, att det må draga nyttaaf
alla den europe ulturens företräden. Isyn-
nerhet up; st den tyska kulturen, till
hvilken vi k or förbindelse. Vi
hafva båda vid de tyska uni-
versiteten. Vi vnpslatta den tyska vetenskapens
höjd och det tyska hfvets sedliga byggnad. Det
ifli k må tillegrna
sig de medel för den högre hildningen, som ut-
göra den tyska kultarens makt. Det lyceum,
som e k. h. hedrat med sitt besök, är ett bevis
derpå. Jag ser öfver hufvud (sade prinsen)
att nr kos oss missiörstår er, och jag kan icke
dötja min önskan, att edra åsigter måtte blifva
mera bekanta i Tyskland i sin sanna gestalt och
utan vanställande. Hvaruti består egentligen den ,
nationella riktning, som ni följer? — Vi önska
(svarade Katkoff), att Ryssland skall vara sjelf-
ständigt i sina angelägenheter och i bedömandet
af sina intressen. Vi fär I i våra meningar leda
os8 af det ryska intresset, e. k h., ehuru vi in-
galonda äro sådana unrsinniga tyskhatare, som
man skildrar oss i tyska tidningar.s — Jag för-
står er. I denna enda skulle jag i ert ställe
vara den ifrigaste ryss. Hvad Tyskland angår,
så vet ni sjelf (ni bar ju lefvat i Tyskland), att
tyskarne iäro ew fredsälskande folk. Gud vare
lof, det har lyckats oss att tillkiimpa oss stora
segrar; men fi önska ingenting annat in freden
Den tyska kalturen har, hvad jag tror, i
sjelfva verket några företriä mför den fran-
ska, åt hvilka man i Ryssland gifvit första rum-
met; och det vore önskvärdt, att ryssarna gjorde
sig närmare bekanta med den tyska bildningen
Vi hafva baft stor framgå men Hiven i Ryss-
land ske underverk. I ut ren på a år hvad
andra folk uppså under indraden. Det är
mig bekant, att ni under r eder kejsares re-
forme — Tyskland
fred och vi
kollidera
fortlor h. k. h., önskar
skap med Rys ssland. Våra intressen
hn i Tyskland råder en
vise obe id, så har denna sin
grund er inga atspärrningen
gränser och det n omåttliga i Hr kningen
af hönde sln genom tullaxans stränghet; me
hvad iär att göra deremot? Art beklaga sig der-
öfver, dertill har ingen rättigbet. — Hvad
tulltaan beträffar (sade Kataof) hafva vi aldrig
vari; förespråkare för höga skyddstullar, utan iro
tvärtom af den mening, att de skada oss sjelfva
genom att fö rlama vår produktivitet, s