— 42 m—-— sällskap, som satt framför den så i förtid tända elden. Tag dig ett glas, Stenström; derute i salen på bordet står allt färdigt, jag dricker aldrig något om qvällen, tag dig ett glas, gamle vän, och tala rent språk. Det är ju nästan på dagen tio år i dag — jag har ju uppfyllt allt. Så talade kapten Ralph till sin ende gäst, lotsen Stenström. Och den gamle steg upp, bryggde sig en styf grogg, tömde halfva pokalen i ett drag och mumlade derpå med en suck : Äkta Jamaica — äkta — det är längesedan jag smakade en sådan dryck. Har två gånger passerat linien, sedan jag köpte den i Kingston, tour och retour, på väg till och ifrån, sade kaptenen sakta. Till och ifrån?! frågade Stenström, hvilken ämnet i någon mån tycktes intressera. Tristan VAcunha, nästan hviskade engelsmannen. Tristan PAcunha? upprepade lotsen långsamt, Char kapten varit der sedan den tiden ? Hvarje år, Stenström, blef staret, afgifvet i en djupt nedslagen ton, Sjag besöker hvarje år hennes graf. Hederligt!4 utropade den gamle lotsen och tömde, för att dölja en påkommande rörelse, resten af glaset samt satte sig sedan tyst bredvid sin mystiske värd. Tala rent språk, Stenström, nästan bad