— 42 m—-—
sällskap, som satt framför den så i förtid tända
elden.
Tag dig ett glas, Stenström; derute i salen
på bordet står allt färdigt, jag dricker aldrig
något om qvällen, tag dig ett glas, gamle vän,
och tala rent språk. Det är ju nästan på
dagen tio år i dag — jag har ju uppfyllt
allt.
Så talade kapten Ralph till sin ende gäst,
lotsen Stenström. Och den gamle steg upp,
bryggde sig en styf grogg, tömde halfva po-
kalen i ett drag och mumlade derpå med en
suck :
Äkta Jamaica — äkta — det är länge-
sedan jag smakade en sådan dryck.
Har två gånger passerat linien, sedan jag
köpte den i Kingston, tour och retour, på väg
till och ifrån, sade kaptenen sakta.
Till och ifrån?! frågade Stenström, hvil-
ken ämnet i någon mån tycktes intressera.
Tristan VAcunha, nästan hviskade engels-
mannen.
Tristan PAcunha? upprepade lotsen lång-
samt, Char kapten varit der sedan den tiden ?
Hvarje år, Stenström, blef staret, afgifvet
i en djupt nedslagen ton, Sjag besöker hvarje
år hennes graf.
Hederligt!4 utropade den gamle lotsen och
tömde, för att dölja en påkommande rörelse,
resten af glaset samt satte sig sedan tyst
bredvid sin mystiske värd.
Tala rent språk, Stenström, nästan bad