af den omsorgsfulla och konstmessiga odlin-
gen af densamma, hvari europeerna utmärkte
sig. Ifrån det, att man till medio af 16:de
århundradet ej kände till någon annan tul-
pan än den gula, hade markgrefven af Ba-
den-Durlach, som var en passionerad blom-
sterälskare, redan i 18:de århundradet icke
mindre än 5,600 arter tulpaner i olika färg-
skiftningar.
Ingenstädes var dock, som sagdt, tulpan-
galenskapen så stor som i Holland. De fleg-
matiske holländarne läto alldeles hänföra sig
af denna blomma utan doft, och en ny färg-
skiftning på en tnalpan var för dem så godt
som en verldshändelse. Oerhördt höga vad
ingingos, angående den förmodade formen
och färgen på en tulpan, som skulle skåda
dagen. Att under sådana förhållanden tul-
panpriserna voro fabelaktiga, faller af sig
sjelf. Det högsta pris som man känner till
att den tiden betalades för en euda tulpan-
lök (Semper Augustus) var 13,000 gyllen —
motsvarande minst 50,000 rdr vår tids mynt.
Att många blefvo rika genom denna blom-
sterspekulation är naturligt. Så bragte sig
i Amsterdam en förut utfattig man på 4 må-
naders tid upp till en förmögenhet af 68,000
gyllen. A andra sidan ruinerade sig många
förut välmående och fingo ett bedröfligt till-
fälle att filosofera öfver huru långt de mensk-
liga modegalenskaperna kunna bringa en.
Hundrade år efter det tulpanen spelat sin
stora roll i modets verld, uppträdde en an-
nan blomma och gjorde om icke lika stort
uppseende, dock ett märkvärdigt nog. Det
var hyacinthen. Man tillskref denna blomma
höga anor. Grekiska myten förtäljer nem-
ligen att hon uppkom af spartanen Hya-
kinthos blod, då denne dräptes af Apollo;
men den blomma här åsyftas var icke vår
hyaciuth, utan den blå svärdsliljan. Vär
hyacinth härstammar, liksom tulpanen, från
Orienten och kom samtidigt med den se-
nare i slutet af 16:de århundradet deritrån
till Italien och sedermera till Tyskland och
Holland. Oaktadt sitt behagliga doft, vann
hon dock aldrig i så hög grad holländarnes
tycke som tulpanen. Det högsta pris, hon
kunde betinga sig, var 1,850 gulden, som
år 1730 utbetalades för ett exemplar Passe
non plus ultra. De enkla hyacintherna voro
de mest omtyckta. Först mot slutet af 18-de
århundradet kommo de dubbla på modet och
hafva sedan dess hållit sig uppe i blomster-
älskarnes ynnest.
Den tredje modeblomman, georginen, eller
som hon också kallas: dahlian, efter den sven-
ske botanikern Dahl, uppträdde efter ytter-
ligare hundra år, men det var icke hollän-
darne, som stodo i spetsen för dragarne af
hennes triumfvagn, utan fransmännen och
engelsmännen.
Denna blommas hemlaud är Amerika,
de sandbetäckta högslätterna i Mexiko, der
hon, öfverlemnad åt sig sjelf, vexer fritt, all-
deles som en vanlig blomma.
Hon öfverfördes till Spanien och blom-
made der första gången 1791. Hon var då
enkel. Först 1808 iyckades det trädgärds-
inspektorn Hartvig i Karlsruhe att frambringa
den första dubbla georginen.
Georgin-galenskapen infaller först på 1830-
talet. Nära var att den stigit så högt som j
en gång tulpan-galenskapen. Så betalades i
Frankrike år 1838 ett enda praktexemplar
med 70,000 francs.
Georginen har numera, ehuru alltid omtyckt,
nedstigit till rangen af vanliga blommor och
låter godhetsfullt beundra sig äfven i de enk-
laste trädgårdar. England är emellertid fort-
farande hennes stamsäte och man åvägabrin-
gar der ständigt nya arter. Detsamma gäl-
ler, hvad angår tulpanen och hyacinthen,
om Holland, och synnerligast Harlem.
Då den resande nalkas denna stad och
vinden ligger ifrån densamma, märker man
genast på blomsterdoftet att man är vid
blommornas stad, och snart ser man den
ena trädgården efter den andra, täflande med
hvarandra i färgprakt. Derjemte finnes knap-
past ett fönster i hela staden, som ej har