af den omsorgsfulla och konstmessiga odlingen af densamma, hvari europeerna utmärkte sig. Ifrån det, att man till medio af 16:de århundradet ej kände till någon annan tulpan än den gula, hade markgrefven af Baden-Durlach, som var en passionerad blomsterälskare, redan i 18:de århundradet icke mindre än 5,600 arter tulpaner i olika färgskiftningar. Ingenstädes var dock, som sagdt, tulpangalenskapen så stor som i Holland. De flegmatiske holländarne läto alldeles hänföra sig af denna blomma utan doft, och en ny färgskiftning på en tnalpan var för dem så godt som en verldshändelse. Oerhördt höga vad ingingos, angående den förmodade formen och färgen på en tulpan, som skulle skåda dagen. Att under sådana förhållanden tulpanpriserna voro fabelaktiga, faller af sig sjelf. Det högsta pris som man känner till att den tiden betalades för en euda tulpanlök (Semper Augustus) var 13,000 gyllen — motsvarande minst 50,000 rdr vår tids mynt. Att många blefvo rika genom denna blomsterspekulation är naturligt. Så bragte sig i Amsterdam en förut utfattig man på 4 månaders tid upp till en förmögenhet af 68,000 gyllen. A andra sidan ruinerade sig många förut välmående och fingo ett bedröfligt tillfälle att filosofera öfver huru långt de menskliga modegalenskaperna kunna bringa en. Hundrade år efter det tulpanen spelat sin stora roll i modets verld, uppträdde en annan blomma och gjorde om icke lika stort uppseende, dock ett märkvärdigt nog. Det var hyacinthen. Man tillskref denna blomma höga anor. Grekiska myten förtäljer nemligen att hon uppkom af spartanen Hyakinthos blod, då denne dräptes af Apollo; men den blomma här åsyftas var icke vår hyaciuth, utan den blå svärdsliljan. Vär hyacinth härstammar, liksom tulpanen, från Orienten och kom samtidigt med den senare i slutet af 16:de århundradet deritrån till Italien och sedermera till Tyskland och Holland. Oaktadt sitt behagliga doft, vann hon dock aldrig i så hög grad holländarnes tycke som tulpanen. Det högsta pris, hon kunde betinga sig, var 1,850 gulden, som år 1730 utbetalades för ett exemplar Passe non plus ultra. De enkla hyacintherna voro de mest omtyckta. Först mot slutet af 18-de århundradet kommo de dubbla på modet och hafva sedan dess hållit sig uppe i blomsterälskarnes ynnest. Den tredje modeblomman, georginen, eller som hon också kallas: dahlian, efter den svenske botanikern Dahl, uppträdde efter ytterligare hundra år, men det var icke holländarne, som stodo i spetsen för dragarne af hennes triumfvagn, utan fransmännen och engelsmännen. Denna blommas hemlaud är Amerika, de sandbetäckta högslätterna i Mexiko, der hon, öfverlemnad åt sig sjelf, vexer fritt, alldeles som en vanlig blomma. Hon öfverfördes till Spanien och blommade der första gången 1791. Hon var då enkel. Först 1808 iyckades det trädgärdsinspektorn Hartvig i Karlsruhe att frambringa den första dubbla georginen. Georgin-galenskapen infaller först på 1830talet. Nära var att den stigit så högt som j en gång tulpan-galenskapen. Så betalades i Frankrike år 1838 ett enda praktexemplar med 70,000 francs. Georginen har numera, ehuru alltid omtyckt, nedstigit till rangen af vanliga blommor och låter godhetsfullt beundra sig äfven i de enklaste trädgårdar. England är emellertid fortfarande hennes stamsäte och man åvägabringar der ständigt nya arter. Detsamma gäller, hvad angår tulpanen och hyacinthen, om Holland, och synnerligast Harlem. Då den resande nalkas denna stad och vinden ligger ifrån densamma, märker man genast på blomsterdoftet att man är vid blommornas stad, och snart ser man den ena trädgården efter den andra, täflande med hvarandra i färgprakt. Derjemte finnes knappast ett fönster i hela staden, som ej har