a nn
skjuta så många att en häst finge göra neg
med att draga dem hem.
— Ni har inte spårat någon björn?
— Hum!... Vid kärren här på höger hand
har Nalle promenerat i natt, och han har be-
stämdt ämnat ta ett svin ifrån oss, ty jag
hörde de arma kräken skrika så förskräckligt
i morse. Men han måste ha återvändt öfver
kärren, och som jag inte hade någon lust att
vada i dy och gyttja, så förföljde jag honom
ej vidare.
— Men om vi nu toge hundarne med 088,
kanske vi ändå skulle hinna honom?
— Noej, nu är det för kallt, sade den gamle,
i det han skakade på hufvudet. I morgon
bittida skola vi gå ut och se efter, och om
Nalle då vågat sig hitåt i natt igen, så kunna
vi kanske komma öfver honom.
— I morgon bittida?
— Ja, jag skall före dogningen företaga en
liten utflykt, och om jag finner något spår,
så sadla vi hästarne och begifva oss på jagt.
Men stig nu in i stugan, främling! Jag ter
def Jenny komma med ved; vi laga till en
treflig brasa åt oss och steka kalkonen på
elden, medan vi värma 088.
De gingo in i en af hyddorna; och under
det att fickorna anrättade qvällsvarden, sutto
de båda männen vid kaminen och språkade
med hvarandra, om den mingd villebråd, som
fordomdags skulle ha funnits omkring kärren.
Det var annat än nu, då en man ofta kunde