a nn skjuta så många att en häst finge göra neg med att draga dem hem. — Ni har inte spårat någon björn? — Hum!... Vid kärren här på höger hand har Nalle promenerat i natt, och han har bestämdt ämnat ta ett svin ifrån oss, ty jag hörde de arma kräken skrika så förskräckligt i morse. Men han måste ha återvändt öfver kärren, och som jag inte hade någon lust att vada i dy och gyttja, så förföljde jag honom ej vidare. — Men om vi nu toge hundarne med 088, kanske vi ändå skulle hinna honom? — Noej, nu är det för kallt, sade den gamle, i det han skakade på hufvudet. I morgon bittida skola vi gå ut och se efter, och om Nalle då vågat sig hitåt i natt igen, så kunna vi kanske komma öfver honom. — I morgon bittida? — Ja, jag skall före dogningen företaga en liten utflykt, och om jag finner något spår, så sadla vi hästarne och begifva oss på jagt. Men stig nu in i stugan, främling! Jag ter def Jenny komma med ved; vi laga till en treflig brasa åt oss och steka kalkonen på elden, medan vi värma 088. De gingo in i en af hyddorna; och under det att fickorna anrättade qvällsvarden, sutto de båda männen vid kaminen och språkade med hvarandra, om den mingd villebråd, som fordomdags skulle ha funnits omkring kärren. Det var annat än nu, då en man ofta kunde