Statsrådet Bergström har i dessa dagar såsom chef för civildepartementet tillstyrkt två regeringsåtgärder, som från olika håll motarbetats, men hvilka vi tro varit fullkomligt riktiga. Den ena af dessa åtgärder var att tillförsäkra statsunderstöd för svenska industriidkares deltagande i den utställning, som nästa år kommer att ega rum i Moskwa Vi ha förtäljt huruledes det högt upplysta kommerskollegium hade tillstyrkt regeringen att iske vidtaga någon åtgärd i anledning af en ingifven hemställan om statens medverkan för ofvannämnda ändamål. Det var icke alldeles lätt sak att vid den form, hvari saken nu förelåg, finna lämplig utväg för staten att medverka till Sveriges representerande på den ryska utställningen och på samma gång lemna full frihet åt den mera enskilta företagsamheten till att utveckla sig för ändamålet. Men statsrådet Bergströms praktiska sinne — vida mera praktiskt än politiskt — farn lyckligt lösningen. Kastande kommerskollegii utlåtande under bordet, uppdrog han åt svenska slöjdföreningen bestyret att anordna svenska industriens deltagande i utställningen der borta i östern, och lofvade nödigt statsunderstöd, i fall det visar sig att expositionsartiklar i någon mängd blifva anmälda. För slöjdföreningen bör det vara kärt att vinnlägga sig om förtroendets värdiga motsvarande. Och upphofsmannen till detsamma, iogeniören Liander, tör icke heller lägga armarne i kors. Den andra åtgärden, som statsrådet Bergström handlat fullkomligt rätt uti att tillstyrka, är stadfästandet af Stockholms stadsfullmäktiges b slut att Stockholms kommun skall ansvura för räntan å ett lån af 5 millioner rår, afsedt för en jernbana bortåt bergslagen. Vi afse här helt och hållet från den frågan, om jernvägsanläggningen har utsigter att betala sig eller icke; vi hafva här icke anledning att bedöma stadsful mäktiges beslut att bevilja garantien; vi tala icke holler om det riktiga eller oriktiga deruti, att monarken fattat sitt beslut i enlighet med åsigten hos en minoritet af statsrådet; utan vi hålla oss blott och bart till civilministerns tillstyrkande. Och detta anse vi, som sagdt, böra gillas. Den största kommun i riket må väl få lof att genom sin lagliga representation och i enlighet med lag ikläda kommunen förbindelser utan attregeringen skall komma och förmynda och säga: CEmedan jag anser att ni ej förstå hvad som är ert bästa, så nekar jag att stadfästa ert beslut.c Stadsfullmäktiges åtgärder i dotta som i andra fall — förutsatt att de äro i laga ordning fattade — må lända Stockholms stad till nytta eller men, det bör och skall vara fullmäktiges och stadens invänares ensak. Hafva de senare valt ombud som ej handla till sina hufvudmäns fördel, så är det deras egen skuld; och drabbar dem en förlust, så skall det lära dem att derpfter bättre se upp vid valet af stadsfullmäktige.