Statsrådet Bergström har i dessa dagar
såsom chef för civildepartementet tillstyrkt
två regeringsåtgärder, som från olika håll
motarbetats, men hvilka vi tro varit full-
komligt riktiga.
Den ena af dessa åtgärder var att till-
försäkra statsunderstöd för svenska industri-
idkares deltagande i den utställning, som
nästa år kommer att ega rum i Moskwa Vi
ha förtäljt huruledes det högt upplysta kom-
merskollegium hade tillstyrkt regeringen att
iske vidtaga någon åtgärd i anledning af en
ingifven hemställan om statens medverkan
för ofvannämnda ändamål. Det var icke
alldeles lätt sak att vid den form, hvari
saken nu förelåg, finna lämplig utväg för
staten att medverka till Sveriges represen-
terande på den ryska utställningen och på
samma gång lemna full frihet åt den mera
enskilta företagsamheten till att utveckla
sig för ändamålet. Men statsrådet Berg-
ströms praktiska sinne — vida mera prak-
tiskt än politiskt — farn lyckligt lösnin-
gen. Kastande kommerskollegii utlåtande
under bordet, uppdrog han åt svenska slöjd-
föreningen bestyret att anordna svenska in-
dustriens deltagande i utställningen der borta
i östern, och lofvade nödigt statsunderstöd,
i fall det visar sig att expositionsartiklar i
någon mängd blifva anmälda.
För slöjdföreningen bör det vara kärt att
vinnlägga sig om förtroendets värdiga mot-
svarande. Och upphofsmannen till detsamma,
iogeniören Liander, tör icke heller lägga
armarne i kors.
Den andra åtgärden, som statsrådet Berg-
ström handlat fullkomligt rätt uti att till-
styrka, är stadfästandet af Stockholms stads-
fullmäktiges b slut att Stockholms kommun skall
ansvura för räntan å ett lån af 5 millioner
rår, afsedt för en jernbana bortåt bergslagen.
Vi afse här helt och hållet från den frå-
gan, om jernvägsanläggningen har utsigter
att betala sig eller icke; vi hafva här icke
anledning att bedöma stadsful mäktiges be-
slut att bevilja garantien; vi tala icke holler
om det riktiga eller oriktiga deruti, att mo-
narken fattat sitt beslut i enlighet med
åsigten hos en minoritet af statsrådet; utan
vi hålla oss blott och bart till civilministerns
tillstyrkande. Och detta anse vi, som sagdt,
böra gillas. Den största kommun i riket
må väl få lof att genom sin lagliga repre-
sentation och i enlighet med lag ikläda kom-
munen förbindelser utan attregeringen skall
komma och förmynda och säga: CEmedan
jag anser att ni ej förstå hvad som är ert
bästa, så nekar jag att stadfästa ert be-
slut.c
Stadsfullmäktiges åtgärder i dotta som i
andra fall — förutsatt att de äro i laga
ordning fattade — må lända Stockholms
stad till nytta eller men, det bör och skall
vara fullmäktiges och stadens invänares en-
sak. Hafva de senare valt ombud som ej
handla till sina hufvudmäns fördel, så är
det deras egen skuld; och drabbar dem en
förlust, så skall det lära dem att der-
pfter bättre se upp vid valet af stadsfull-
mäktige.