på tjocka grenar och så krokigt växt, att det
kostade mycket mindre möda att fälla ett nytt
träd än att spilla tid på detta — och träd
fanns det ju nog och mer än nog. Men då
det med åren förtorkade, började man hugga
spånor och smärre ved deraf, för att alltid ha
fullkomligt torrt bränsle, då det ibland gällde
att hastigt göra upp eld; gubben trafvade upp
denna ved, alltefter gom han högg den, och
döttrarne hemtade derute efterhand hvad som
behöfdes för kaminen,
Dit styrde Ralfson sina steg; helt nära der-
intill frodades några Sassafras-buskar, mellan
hvars toppar en vinstocks rankor och drufvor
framstucko, .och redan förut hade han besökt
detta ställe, för att äta af den mogna frukten.
Långsamt gick han nu åt detta håll, men stan-
nade, så snart han visste sig vara dold af
buskarne, så att han icke kunde ses från går-
den. Knappt hade han stått der en fjerde-
dels timme (kanske icke så länge, men tiden
framskred så sakta), då han mellan grenarne
upptäckte Jennys grå klädning på något af-
stind. Hen nalkades stället. Ha begaf sig
då försigtigt ett stycke längre in i skogen.
Jenny var verkligen stadd på väg till deg
fällda trädet, ty hon höll i handen den korg,
som vanligtvis användes till att bära ved ech
spånor uti. Men då han nu visste, att hon.
skulle fslja den gångstig, som ledde dit, lit
han henne först afläigsna sig tillräckligt långt
från stugorna, för att man icke vidare skulle