ena sofvo fruntimren, i den andra männen, och när någon resande, hvilket sällan hände, besökto stället, fick han nöja sig med att sofva i samma rum som hans värd. De två kamrarno voro vid ingen timme på dagen tomma. I synnerhet sprungo de yngsta systrarne oupphörligt fram och åter mellan den ena och den andra, så att man aldrig kunde vara säker för att icke bli öfverraskad eller störd; och detta måste han framför all söka undvika. Så förgingo ännu flera dagar under tvifve och ovisshet, hvilket man också väl kund märka på hela hans uppförande. Jennys blick hade det åtminstone icke undgått, ty den hvi lade ofta forskande på honom, och när har mötte den, slog hon blyg och rodnande nec sina ögon mot marken; men hon såg åter upp och det förekom nästan den unge mannen som om hon sjelf ville ställa en fråga til honom och endast för sin omgifnings skul undvek att göra det. Var detta verkligen fallet, så sökte natur: ligtvis äfven hon ett tillfälle att ostörd tals med honom, och för att framkalla ett sådan tillfälle, fästade han ännu en blick på henne och då han låtit henne läsa i densamma, steg han upp från sin stol, utan att gifva henn något vidare tecken, samt gick ut ur stugan Icke långt från gården bade den gamle ec! gång för flera år sedan fällt ett träd, som pä han skulle klyfva det, visade sig vara så rik