ena sofvo fruntimren, i den andra männen,
och när någon resande, hvilket sällan hände,
besökto stället, fick han nöja sig med att sofva
i samma rum som hans värd.
De två kamrarno voro vid ingen timme på
dagen tomma. I synnerhet sprungo de yng-
sta systrarne oupphörligt fram och åter mel-
lan den ena och den andra, så att man aldrig
kunde vara säker för att icke bli öfverraskad
eller störd; och detta måste han framför all
söka undvika.
Så förgingo ännu flera dagar under tvifve
och ovisshet, hvilket man också väl kund
märka på hela hans uppförande. Jennys blick
hade det åtminstone icke undgått, ty den hvi
lade ofta forskande på honom, och när har
mötte den, slog hon blyg och rodnande nec
sina ögon mot marken; men hon såg åter upp
och det förekom nästan den unge mannen
som om hon sjelf ville ställa en fråga til
honom och endast för sin omgifnings skul
undvek att göra det.
Var detta verkligen fallet, så sökte natur:
ligtvis äfven hon ett tillfälle att ostörd tals
med honom, och för att framkalla ett sådan
tillfälle, fästade han ännu en blick på henne
och då han låtit henne läsa i densamma, steg
han upp från sin stol, utan att gifva henn
något vidare tecken, samt gick ut ur stugan
Icke långt från gården bade den gamle ec!
gång för flera år sedan fällt ett träd, som pä
han skulle klyfva det, visade sig vara så rik