geanterna — och gåfvo dem hvar sin kula med gevärsmynningen tätt invid örat. Härefter begynte trupperna defilera törbi liken, som man sträckte ut framför stolparne. I spetsen gick en musikkår, utförande en sorgmarsch. Det isade hjertat att höra instrumenten i denna stund, då man tyckte sig bäst behöfva tystnad för att samla sina tankar inför döden. När defileringen var slutad framkörde en gammal flyttvagn, med sin adress i stora bokstäfver målad på sidorna, ti!l helt nära stolparne; från vagaen nedlyftades tre likkistor af omålad furu och ställdes hvar och en bredvid ett af liken; derefter upplyftes liken och lades i kistorna på kli; kistorna spikades igen, numrerades och sattes på vagnen, hvarefter denna långsamt kördes bort, eskorterad at en pluton gensdarmer och muncipalgardister. Menniskornas rättfärdighet var gjord tillfyllest. En hop permitterade soldater hade bevistat exekutionen såsom åskådare. De gingo fram till stolparne för att leta upp kulor. Vistannade der ett ögonblick. Vid foten af Ferrås och Bourgcois stolparrykte ännu stora lefrar af svartuad blod; vid Rossels fanns icke ett spår som bar vittne om hans öde.