geanterna — och gåfvo dem hvar sin kula
med gevärsmynningen tätt invid örat.
Härefter begynte trupperna defilera törbi li-
ken, som man sträckte ut framför stolparne.
I spetsen gick en musikkår, utförande en sorg-
marsch. Det isade hjertat att höra instru-
menten i denna stund, då man tyckte sig bäst
behöfva tystnad för att samla sina tankar in-
för döden.
När defileringen var slutad framkörde en
gammal flyttvagn, med sin adress i stora bok-
stäfver målad på sidorna, ti!l helt nära stol-
parne; från vagaen nedlyftades tre likkistor
af omålad furu och ställdes hvar och en bred-
vid ett af liken; derefter upplyftes liken och
lades i kistorna på kli; kistorna spikades igen,
numrerades och sattes på vagnen, hvaref-
ter denna långsamt kördes bort, eskorterad at
en pluton gensdarmer och muncipalgardister.
Menniskornas rättfärdighet var gjord tillfyllest.
En hop permitterade soldater hade bevistat
exekutionen såsom åskådare. De gingo fram
till stolparne för att leta upp kulor. Vistan-
nade der ett ögonblick. Vid foten af Ferrås
och Bourgcois stolparrykte ännu stora lefrar
af svartuad blod; vid Rossels fanns icke ett
spår som bar vittne om hans öde.