En strid på lif och död. Herr de la Guerche, som noga observerade fionden, samlade dragonerna omkring sig. — Herr de Saint-Paer, yttrade han, ni skall taga hundra man med er och färdas genom passet så fort Bom möjligt. Kanske — detta är mitt hopp — skall ni på andra sidan om berget finna svenska trupper. I sådant fall äro fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan räddade. Herr de Chaufontaine och jag jemte herr de Volras och herr de Collonges möta de kejserliges anfall. Femtio man äro nog till att försvara detta pass. — Hvarför följer ni icke sjelf med damerna? utropade herr de Saint-Paer. Oss tillkommer det att strida, er att rädda dem. — Om svenskarne ej äro på andra sidan om berget, så blir ert uppdrag icke det minst farliga; ty ni måste då bana er väg med värjan. Herr do Saint-Paer ämnade svara, men Armand Louis fortfor: — Har ni icke frivilligt valt mig till er anförare? — Jo. — Nåväl, då får ni också lof att lyda mig. Det är ej längre vännen utan befälhafvaren som talar till er. Och när herr de SaintPaer sorgsen ryn