Om arbete, arbetslöner, arbets-
inställelser m. m.
Hr C. F. Bergstedt fortsatte i går afton
sin föreläsning öfver ofvannämnda ämnen.
Till större delen utgjorde föredraget en yt-
terligare utläggning af hvad han förra gån-
gen framställt.
Efter att ha erinrat om att arbetet är
den egentliga bestämmelsen för menniskans
jordiska lif, dervid framhållande det budet:
Du skall arbeta i ditt anletes svett4 icke
är att anse såsom någon förbannelse, utan
fastmer såsom en välsignelse, återkom tal.
till den förut af honom förkunnade satsen,
att alla tings värde här på jorden beror af
den nyttighet, de erhållit genom på desamma
nedlagdt arbete. Man invänder väl häremot
att det finns åtskilliga saker, som i och för
sig ega värde t. ex. jorden. Men alla dessa
invändningar äro lätt bemötta. Hvad jor-
den angår, så köpes och säljes den visser-
ligen såsom andra nyttiga saker, men det
är hufvudsakligen blott det arbete, som för
dess odling blifvit användt, man betalar.
I okultiverade trakter, såsom i amerikan-
ska vestern, kan man ännu i dag få köpa
jord för så godt som ingenting, d. v. s. den
säljes för 5 rdr pr tunnland. Men denna
Jord är oodlad, och det gäller för köparen
att genom sitt arbete gifva den något värde.
De 5 rdr han måste erlägga för tunnlandet
äro en billig betalning för de stora förde-
lar han vinner derigenom att han sjelf och
hans egendom skyddas af en ordnad sty-
relse och att han kommer i åtnjutande af
ett civiliseradt samhälles öfriga välsignel-
ser (exempelvis nämndes postanstalter, tele-
grafinrättningar, jernvägar m. m.). Vidned-
skrifvandet af våra gamla landskapslagar
var besittningsrätten till jorden fri, och den
inskränkning i denna frihet, som genom de-
samma gjordes, var ganska liberal, Hvaraf
kommer det sig då att den odlade svenska
jorden nu står så högt i pris? Jo, dess
värde har stigit efterhand, sedan generation ef-
ter generation derpå nedlagt sin svett och möda.
Härefter uppehöll sig föreläsaren en stund
vid penningen, hvars rätta natur han sökte
genom exempel förklara. Mången tror att
penningen är något i och för sig; men i
sjelfva verket kan den endast anses spela?
samma roll som en rock eller en färg, den
är något som man ser, en yta som döljer
någonting väsentligt, som man icke ser.
Hvad den hushållsamma menniskan sparar
är ej penningar, utan hvad som kan fås för
penringar. När en nation sparar och blir
förmögen, är det ej penningar, utan nyttiga
saker hon samlar. Derför bör man ej heller
betrakta såsom någon så stor olycka att
pengar gå ur landet. Om en svensk köp-
man i Riga köper spanmål för 100,000 rdr
och förtjenar 5,000 rdr på affären, sedan
kostnaderna för varans transporterande m.
m., hvilka t. ex. kunna anslås till 3,000
rut, blifvit betalda, så gå visserligen 100,000
rdr ur landet, men landet har icke desto
mindre förtjent 8,000 rdr; ty spannmålen,
hemförd och tillhandahållen förbrukaren, är
8,000 rdr mera värd än den var för för-
brukaren, då den fanns i Riga.
I våra dagar höres ofta en klagan öfver
kapitalisternas ocker eller att de taga ränta
på de kapitaler, som de låna ut till dem,
som icke ega något kapital. Om man ef-
tersinnar att penningen endast representerar
ptt verkstäldt arbetes frukter, så inses lätt
a SN Ar NR AN RE RT EA AR HA ES Jä g AV åa ORT OR a NRA