AVI. Kanonerna låta höra sin stämma. Medan dessa strider pågingo, uppehöllo sig fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan i ett hus, som herr de la Guerche valt, emedan det syntes vara mest skyddadt mot kulorna. Detta hus beboddes af en skogvaktare, som de båda naga damerna funnit sitta vakande vid sitt barns sjukbädd. Så snart denne man blef dem varse, reste han sig upp och sade, i det han fästade på dem en blick af förtviflan och bitter smärta: — Jag hade två söner och en dotter. De båda förra ha fallit för svenska kulor, under det de försvarade sina fäders tro. Min dotter frestades så af de nya lärorna, att hon öfvergaf den heliga kyrkans sköte. Gud har hämnats! Hon dog af pesten. Af allt hvad jag älskat här på jorden, har jag blott fått bobålla detta enda barn, hvars Lif nu också synes sväfva i fara. Jag hatar er, för det ni tillhöra Calvins anhang; men ni äro å andra gidan olyckliga och förföljda... Varen derför välkomna under mitt tak. Efter att ha yttrat detta, satte han gig åter, med alla tecken till den djupaste sorg, vid sitt sjuka barns säng. Adrienne närmade sig den stackars febersjuke gossen och fattade hans hand. Den