När hufvudet blir hett, förlorar det jemnvigten ). Denna varnande erinran är man fullt befogad att ställa såväl till Aftonbladets utgifvare, hvilken i sin tidnings nr 261 funnit för godt att intaga en sedan sommaren bordlagd godbit om Folkmötena och Riksdagen, som till sjelfve V. H.— denna bemärkansvärda artikelförfattaresignatur. huru ämnet är ända till leda uttraggadt och nyssnämnda artikel särskildt förtjenar föga kommenterande, är dess sanktion post festun at bemälde tidningsredaktion, äfvensom hela syftningen af artikeln, för att ej tala om alla dess paradoxer, hvilka efter så lång liggtid på redaktörens bord lämpligen bort i frid få hvila i papperskorgen under bordet, väl värda en spalt. Vi hafva hittills varit vana att finna dylika ettermängda personliga utgjutelser förbehållna den sämre ackrediterade dagpressens organer:; men emedan innehållets syfte har en herranom söt och behaglig lukt, skulle det stora Aftonbladets läsare nu på yttersta tiden, när den passionerade urtima riksdagsstriden är väl afslutad, ha något riktigt kraftigt till lifs för att, såsom man säger, hålla ångan uppe. Vi vilja hvarken förmena Aftonbladet eller V. H. att vara vid dåligt humör, att hvar för sig efter sin ståndpunkt bedöma folkmöten och riksdagsbeslut, men kunna ej annat än i folkvettets namn uppmana båda att bortlägga denna ötversittarejargong, värdig hufvudstadens folkskolesvenner och handtverkslärlingar, med hånande utlåtelser om böader, bondsmak m. m., som med verkligen dålig smak fått snart sagdt häfdvunnet säte och stämma i dagens politiska fråga. Den i artikeln utpekade hr Nils Larson lärer lika litet kunna eller vilja bemöta detta politiska press-snobberi, som den medgörliga och lugna landtmannen på sitt lass i allmänhet finner sig befogad att genmila de okynniga gatudemonstrationerna. Sjelfva hafva vi haft intet att göra, hvarken med Rödömötet och hr N. Larson eller andra foikmöten-och deras ordförande, vi äro till och med lika litet beundrare af de former, som af dem i allmänhet iakttagas, som troligen V. H. sjelf; — men detta sätt att utfara mot riksdagsmajoriteten och cen markerad opinion i landet mäste vi uti den medborgerliga rättskänslans namn tagai upptuktelse. Stränga herrar i staden eller från landet, låtom oss en gång för alla lägga bort detta ohyfsade bruk att ge bönderna på pelsen derför att de ej kunna eller vilja ge igen och behålla sista ordet! Det skulle ej skada eder egen litterära bildnings och medborgerliga ståndpunkts anseende uti hvilken fråga och meningsstrid som helst, och allra minst uti denna. Uti den genom senaste riksdagens majoritet afgjorda frågan om försvarets organisation ha det ministeriella partiets försvarare såväl på diskussionens område som inom pressen ej kunnat förmås att betrakta frågan från rent medborgerlig ståndpunkt, utan förunderligt envisats att betrakta den deras egen motsatta meningen såsom bondintresse, oblyg egennytta utan like, oblygt köpslående om skyldigheter m. fl. allt . annat än tör V. H. originella uttryck, fastän denna ärade samtida förmått höja smaken med en mingd på rak arm fabricerade paradoxer och vidunderligheter från hans beklagligt irriterande tankegång. Måtte det fallna armåöorganisationsförslagets storordiga anhängare i tal och press en gång fatta, att bakom det förmenta bondtintresset i denna fråga står en stor verklig folkopinion, ett folkligt rättsmedvetande, som är genomträngdt af det obilliga i anspråket att statsintresset skall ensidigt förtrycka ett personligt intresse. Ingen lärer kunna förneka vår statsrätts grundsats, att de. personliga intressena ktad person i mellersta Sverige. ). a a RÅR spatt MR Dt RR ÄN re NT AR RATTAR ET TT ) Ofvanstående artikel är oss tillsänd af en högt D. N.