för en hel del saker, som den dock måste meddela, emedan den läsande allmänheten derför är intresserad. Så var med oss förhållandet i detta fall. Vi tro likväl, och denna tro beror på ett mera personligt intresse, att eu sådan institution, som ett obrervatorium, icke gör annat än sin pligt, då den, på sidan om det rent vetenskapliga arbete, som den har till hufvudsaklig uppgift, ställer sig i korrespondens med allmänheten rörande sådana saker, hvilka hafva ett mera allmänt intresso och hvilka det sålunda kan vara nyttigt att offentliggöra. Det är ock med verkligt nöje vi finna denna vår uppfattning delad af hr Gyldån, som, frångående den här i landet icke ovanliga vetenskapliga förnäwheten, i sin ofvannämnda förklaring ger löfte om att aztronomiska meddelandena af allmännare intresse hädanefter komma att för den större allmänheten publiceras. Slutligen, för det fjerde, kunna vi ej återhålla nägon förundran deröfver, att hr Gyldön, churu den anmärkning, som fästat hans uppmärksamhet, förekom i Dagens Nyheter, sände silt svaromål till Aftonbladet, samt deröfver, att Aftonbladets redaktör, glömsk af ett publicistmötes beslut och svikande den dervid gjorda öfverenskommelsen, publicerat ett svaromål till en annan tidning, fastän denna icke derför nekat lemna rum i sina spalter. Detta är ännu ett litet bidrag till bildea af Aftonbladets hållning under senaste tiden!