— Alla vägar stå er öppna, och ni behöfva icke erlägga någon lösen. — Fortsätt, min herro. — Ni få behålla era vapen och hästar. — Fanorna också? — Ja. — Det här var förunderligt, må jag säga, utbrast herr de Collonges. — fåvida jag får tro mina öron, yttrade herr de Saint-Paer, ha vi således intet annat att göra än att i all sköns lugn fortsätta återfärden till svenska lägret. Men hvarför ha ni inte sagt oss detta långt förut? Vi begära icko bättre. — Jo, det är ännu ett vilkor jag har att framställa; men kommen väl ihåg, innan ni afslå detta, att alla vägar nu äro stängda för er. — Det är ett råd, som icke tycks bebåda något godt, mumlade herr de Collonges. — Ni ha två förnäma damer med er, fröken de Pardaillan och fröken de Souvigny. — Aha! nu kommer det bästa, sade herr de la Guerche. — Do måste utlemnas till herr baron Johan v. Werth, som. skall föra dem tillbaka till hertigen af Friedland, från hvilken de, såsom ni väl veta, blifvit bortröfvade. : — Ni föreslår oss således att utlemna två qvinnor, som icko ha några andra vänner och beskyddaro i verlden än oss? gado herr do BSaint-Paer i föraktfull ton.