— Alla vägar stå er öppna, och ni behöfva
icke erlägga någon lösen.
— Fortsätt, min herro.
— Ni få behålla era vapen och hästar.
— Fanorna också?
— Ja.
— Det här var förunderligt, må jag säga,
utbrast herr de Collonges.
— fåvida jag får tro mina öron, yttrade
herr de Saint-Paer, ha vi således intet annat
att göra än att i all sköns lugn fortsätta åter-
färden till svenska lägret. Men hvarför ha
ni inte sagt oss detta långt förut? Vi begära
icko bättre.
— Jo, det är ännu ett vilkor jag har att
framställa; men kommen väl ihåg, innan ni
afslå detta, att alla vägar nu äro stängda
för er.
— Det är ett råd, som icke tycks bebåda
något godt, mumlade herr de Collonges.
— Ni ha två förnäma damer med er, frö-
ken de Pardaillan och fröken de Souvigny.
— Aha! nu kommer det bästa, sade herr
de la Guerche.
— Do måste utlemnas till herr baron Johan
v. Werth, som. skall föra dem tillbaka till
hertigen af Friedland, från hvilken de, såsom
ni väl veta, blifvit bortröfvade. :
— Ni föreslår oss således att utlemna två
qvinnor, som icko ha några andra vänner och
beskyddaro i verlden än oss? gado herr do
BSaint-Paer i föraktfull ton.