-— (I -—
-— Herr de la Guerche nämnde i går något
om försynen; det vore väl om denna nu ville
skicka hit ett svenskt regemente.
Medan de talade, hördes några skott smälla,
och Magnus sade då:
— Det ser ut som om Johan v. Werth bar
lust att språka med 0ss.
— Ja, då få vi väl lof att svara honom,
suckade Carquefou.
Under det att herr de la Guerche begaf sig
till den hotande punkten, tog Magnus herr de
Chaufontaine afsides och meddelado honom
hvad Carquefou nyss berättat.
— Vi måste fördela oss i två partier, sade
han; i nästa ögonblick bli vi troligen angripna
från andra sidan; och om vi då endast tänka
på Johan v. Werths ryttare, skola infanteri-
sterna göra oss något spratt, så att vi riktigt
komma i fällan.
Herr de Volras och herr de BSaint-Paer
följde Renaud; herr de Collonges slöt sig till
herr de la Guerche. En trupp af trettio man
under berr VArrandes beföl lemnades qvar,
för att sedan så hastigt som möjligt infinna
sig på den punkt, der behofyvet af förstärk-.
ning visade sig vara störst. En stund der-
efter var striden i full gång på tvänne sär-
skilda håll.
Byns förskräckta befolkning tog sin till-
flykt till kyrkan; Adrienne och Diana föllo
på knä vid dörren till sin boning:
Största delen af Johan v. Werths folk hade