Gamhbettas tal.
Staden StjQuentin har med en bankett firat
årsdagen afdess tappra försvar mot ott anfall
af tyska trupper förlidet år. Staden är re-
publikansk och begagnade detta tillfälle att
ådagalögga sina politiska tänkesätt. Den
inbjöd Gambetta, som är chef för en af de
14 eller 15 fraktionerna inom nåtionalför-
samlingen ; och den fordne diktatorn höll
ett tal, som nu gör sin rund genom do re-
publikanska franska tidningarne.
Herr Gambetta började med att säga att
den napoleonska despotismen på 20 år be-
röfvat Frankrike den kraft som fordrades
till ett verksamt försvar. Lärdomen bör
läggas på hjertat. Frankrike måste pånytt-
föda sig. Härtill fordras att förstärka det
demokratiskt republikanska partiet; att för-
må de som höra till det att begagna sig af
den allmänna rösträtten; att införa ett na-
tionelt och med nutidens anda öfverens-
stämmande undervisningsvösende. Talaren
ådagslägger på ett förträffligt sätt gagnet
af folkupplysning, men eget nog yrkar han
att främst måtto arbetas på elementar-, ej
folkundervisningen. Häraf framgår att han
icke anser Frankrike ännu ens ega de ele-
menter som äro nödiga för att åstadkom ma
undervisning åt massan. Han yrkar vidare
skolans skiljande från kyrkan och mera upp-
lysnings spridande bland det lägre prester-
skapet, som har tillfälle att göra så mycket
godt i detta hänscende i sin ort.
Ett framstående parti i det långa talet
är den afdelning hvari han försvarar den
republikanska statsformen, men anfaller hr
Tbiers och mnationalförsamlingens majoritet
såsom förtäckta eller öppna motståndare till
densamma, Denna del, som för tillfället
har största politiska betydelsen, meddela vi
utförligt:
Vår framtid beror på antalet af skolor,
gkollärarnes beskaffenhet, den obligatoriska
skolgången, ett vidsträckt och omvexlande
skolprogram ; så att i stället för ett stympadt
vetande, man Jåter menniskan erhålla sannin-
gen, så att intet som kan intränga i förståndet
måtte hållas doldt för henne. Men detta mål
kräfver stora ansträngningar, arbete och uthållig-
het: arbete, det är just demokratiens lag och
det republikanska partiets ansträngningar be-
stå i att med arbetets välde ersätta lättjans
ruinerande välde. Det finns också en arbetets
politik, den är motsatt krigets och eröfiingens
gamla politik. M3 vi ej skilja denna arbetets
politik från tanken på fosterlandets storhet
och välstånd,
Hvarför skall folket hädanefter vara beredt
på den sista uppoffriugen, när det anser upp-
offringens stund vara kommen? Jo, det blir
för att rädda arbetets eröfringar, för det in-
genting skall förloras at denna rikedom, som
skapats genom mödor och besparingar, på det
man ej må rikta något slag met denna civili-
sation, hvars frukter man fått smaka och
hvars kapital, det intellektuella kapitalet, må-
sto bli återgäldadt. (Lifligt bifall, handklspp-
ningar.)
Men denna tillkommelse af arbetets verld,
denna triumf af rättvisan genom fullgörandet
af sociala pligter äro icke möjliga — och det
är derför vi sätta vår tro till den republikan
ska idn — annat än i republiken och det är
derig2nom, m. h., som till frågan om massor
nas framåtskridande sluter sig den stora lös-
ningen af sociala problemer, olösliga utom
denna form par excellence, i hvilken alla par-
tier kunna mäta sig med hvzarandra och eröfra
makten utan att behöfva tillgripa våldets ut-
väg mot hvarandra. (Lifliga applåder.)
Det är under denna regering, som ensam