Gamhbettas tal. Staden StjQuentin har med en bankett firat årsdagen afdess tappra försvar mot ott anfall af tyska trupper förlidet år. Staden är republikansk och begagnade detta tillfälle att ådagalögga sina politiska tänkesätt. Den inbjöd Gambetta, som är chef för en af de 14 eller 15 fraktionerna inom nåtionalförsamlingen ; och den fordne diktatorn höll ett tal, som nu gör sin rund genom do republikanska franska tidningarne. Herr Gambetta började med att säga att den napoleonska despotismen på 20 år beröfvat Frankrike den kraft som fordrades till ett verksamt försvar. Lärdomen bör läggas på hjertat. Frankrike måste pånyttföda sig. Härtill fordras att förstärka det demokratiskt republikanska partiet; att förmå de som höra till det att begagna sig af den allmänna rösträtten; att införa ett nationelt och med nutidens anda öfverensstämmande undervisningsvösende. Talaren ådagslägger på ett förträffligt sätt gagnet af folkupplysning, men eget nog yrkar han att främst måtto arbetas på elementar-, ej folkundervisningen. Häraf framgår att han icke anser Frankrike ännu ens ega de elementer som äro nödiga för att åstadkom ma undervisning åt massan. Han yrkar vidare skolans skiljande från kyrkan och mera upplysnings spridande bland det lägre presterskapet, som har tillfälle att göra så mycket godt i detta hänscende i sin ort. Ett framstående parti i det långa talet är den afdelning hvari han försvarar den republikanska statsformen, men anfaller hr Tbiers och mnationalförsamlingens majoritet såsom förtäckta eller öppna motståndare till densamma, Denna del, som för tillfället har största politiska betydelsen, meddela vi utförligt: Vår framtid beror på antalet af skolor, gkollärarnes beskaffenhet, den obligatoriska skolgången, ett vidsträckt och omvexlande skolprogram ; så att i stället för ett stympadt vetande, man Jåter menniskan erhålla sanningen, så att intet som kan intränga i förståndet måtte hållas doldt för henne. Men detta mål kräfver stora ansträngningar, arbete och uthållighet: arbete, det är just demokratiens lag och det republikanska partiets ansträngningar bestå i att med arbetets välde ersätta lättjans ruinerande välde. Det finns också en arbetets politik, den är motsatt krigets och eröfiingens gamla politik. M3 vi ej skilja denna arbetets politik från tanken på fosterlandets storhet och välstånd, Hvarför skall folket hädanefter vara beredt på den sista uppoffriugen, när det anser uppoffringens stund vara kommen? Jo, det blir för att rädda arbetets eröfringar, för det ingenting skall förloras at denna rikedom, som skapats genom mödor och besparingar, på det man ej må rikta något slag met denna civilisation, hvars frukter man fått smaka och hvars kapital, det intellektuella kapitalet, måsto bli återgäldadt. (Lifligt bifall, handklsppningar.) Men denna tillkommelse af arbetets verld, denna triumf af rättvisan genom fullgörandet af sociala pligter äro icke möjliga — och det är derför vi sätta vår tro till den republikan ska idn — annat än i republiken och det är derig2nom, m. h., som till frågan om massor nas framåtskridande sluter sig den stora lösningen af sociala problemer, olösliga utom denna form par excellence, i hvilken alla partier kunna mäta sig med hvzarandra och eröfra makten utan att behöfva tillgripa våldets utväg mot hvarandra. (Lifliga applåder.) Det är under denna regering, som ensam