— HV — — Nå, nu ha vi ju tillräckligt att lefva af, sade herr de Collonges. Några qvinnor, som slutligen vågade sig ut ur sina stugor, gräto och jemrade sig, då de sågo hönsen och svinen expedieras. Armand Louis gaf Magnus ett tecken. Denne fram1og en späckad börs ur fickan och ersatte rikligen byns fattiga invånare den förlust de ledo. Förvånade aftorkade de sina tårar. Alltsedan krigets början hade de icke sett något exempel på ett dylikt ädelmod. Skildtvakter utställdes öfverallt. Vid midnattstiden sofvo alla dragonerna, förutom de vaktgörande. Ett gevärskott, aflossadt af den längst framskjutna posten, väckte plötsligt allesammans, och genast skyndade sig hvar och en att intaga den plats, som herr de la Guerche på aftonen anvisat honom. En skildtvakt, som på afstånd sett en ryttarskara nallarm. Redan hördes bullret ar och skramlande vapen i visade sig, och en igt mot de fällda nstaplade träden. Dar Må 5, sade Magnus; låtomoss gigtv uta. Dragonerna g. smton hästar och män störtade anfallande drogo sig tillbaka. Allt blef åter tys H:rr de Collonges 2 il skapare