— HV —
— Nå, nu ha vi ju tillräckligt att lefva af,
sade herr de Collonges.
Några qvinnor, som slutligen vågade sig ut
ur sina stugor, gräto och jemrade sig, då de
sågo hönsen och svinen expedieras. Armand
Louis gaf Magnus ett tecken. Denne fram-
1og en späckad börs ur fickan och ersatte rik-
ligen byns fattiga invånare den förlust de ledo.
Förvånade aftorkade de sina tårar. Allt-
sedan krigets början hade de icke sett något
exempel på ett dylikt ädelmod.
Skildtvakter utställdes öfverallt. Vid mid-
nattstiden sofvo alla dragonerna, förutom de
vaktgörande. Ett gevärskott, aflossadt af den
längst framskjutna posten, väckte plötsligt
allesammans, och genast skyndade sig hvar
och en att intaga den plats, som herr de la
Guerche på aftonen anvisat honom. En skildt-
vakt, som på afstånd sett en ryttarskara nal-
larm. Redan hördes bullret
ar och skramlande vapen i
visade sig, och en
igt mot de fällda
nstaplade träden.
Dar Må 5, sade Magnus;
låtom- oss gigtv uta.
Dragonerna g. smton hästar
och män störtade anfallande
drogo sig tillbaka.
Allt blef åter tys
H:rr de Collonges 2 il skapare