Också ett Stockholmssqvaller.
(Jemför Nya Dagl. Alleh. nr 264 d. 13 d:s.)
Usch, hvad de tidningarne en lång tid varit
tråkiga! Särdeles har min gamle vän, förstå-
- sigpåaren ex professo, Dagligt Allehanda, ex-
cellerat i konsten att servera gammal skåp-
mat. Nå nå, man får ej begära för mycket hel-
ler, ty gubben är gammal och tog munnen så
full under riksdagen och ministerkrisen, att
han till och med. ännu esomoftast lider af
rothållarvapörer. Ej under då, att den poli-
tiskt treflige mästerkocken för närvarande ej
orkar bjuda på annat än bref från Paris samt
uppkok på den sorgliga berättelsen om Chi-
cagos brand, den hårdsmälta dispyten om me-
teoriterna och onjutbara mementon till skol-
råden, törutom en mängd från andra bord
lånade, mer eller mindre torra gaffelbitar, så-
dana som på huggsexor pläga vankas. Dock,
när nöden är gom störst är hjelpen närmast:
gubben Allehanda har lyckats återengagera vid
sina kastruller den store soppkokaren, den
lille glade köksgossen Jörgen, så att nu lär
det ej bli brist på vattenhaltig spiksoppa, söt-
sur sillsallat och mäktig snömos. Det ärjust
genom tillredande af slika rätter som Jörgen
gjort sig stor, ja så stor, att han icke öfverträf-
fas af Göran, O. L., Skinfaxe, Rimfaxe, Cajsa
Warg och undertecknad tillsammanstagna.
Nej, han ensam lyser som en stjerna bland
de tärnor små — hade jag så när sagt —
nej, han är den trifligaste af allezusammen,
som tysken säger — är bättre. Han är och
förblir nr 1 eller rättare nr 00, för det be-
tyder fin-fin.
Jörgen har varit länge borta och långt bort,
ja, ända bort i Lappmarken, norra polcirkeln
och barbariet. — Hu, hvad skulle han der
i kölden att göra? Tänk om der funnits såna
der raggiga tigermenniskor, som du Chaillu
talar om; ja, då hade bestämdt Jörgen blifvit
föremål för de långarmade tigerfröknarnas li-
delsefulla karesser. Jag tycker hvad de skulle
bultat sina breda ludna bröst af pur förtjus-
ning, så det gifvit eko i skogarne! — Och
hvad de skulle grinat sen, när de fått sigte
på Jörgen! — Jag riktigt ryser när jag tänker
på att min vän hade kunnat med tiden kanske