-— (AU — — Ändtligen! utropade herr de Collonges., Men när krutet sjunger, böra vi väl ändå vara med och deltaga i konserten, tycker jag. En minut sednare smällde ett tredje skott och nästan omedelbart derefter visade sig Yerta. : : — Är ni nöjd med mig? sade hon, i det hon stödde sig mot Herr de la Guerches häst, Anser ni, att jag har till fullo betalt min skuld? — Yerta, kära Yerta! utropade herr de la Guerche, hvarefter hau fattade ziguenerskans händer och kysste dem. Ett leende upplyste. Yertas anlete; men plötsligt såg man henne vackla och sjunka ned på sina knän. Man märkte nu att en del,af hennes klädning var genomdränkt af blod; Herr de la Guerche hoppade af hästen, tog henne i sina armar och lyftade upp henne. — Yerta, sade han, för Gudg skull, hvad fattas er? Icke får ni dö, ni som räddat oss! Ziguenerskan tryckte sig hårdt intill honom och svarade med darrande stämma: — Tack! . .. Ah, jag hoppades icke at jag skulle få en så ljuf död. Dessa ord ljödo som en andes hviskning : Armand Louis öron. — Här, fortfor hon, i det hon lutade sitj hufvud mot hans hjerta, här är jag lycklig Hon tillslöt ögonen och log så mildt derpå slappades hennes armar, som omfatta