-— (AU —
— Ändtligen! utropade herr de Collonges.,
Men när krutet sjunger, böra vi väl ändå vara
med och deltaga i konserten, tycker jag.
En minut sednare smällde ett tredje skott
och nästan omedelbart derefter visade sig
Yerta. : :
— Är ni nöjd med mig? sade hon, i det
hon stödde sig mot Herr de la Guerches häst,
Anser ni, att jag har till fullo betalt min
skuld?
— Yerta, kära Yerta! utropade herr de la
Guerche, hvarefter hau fattade ziguenerskans
händer och kysste dem.
Ett leende upplyste. Yertas anlete; men
plötsligt såg man henne vackla och sjunka
ned på sina knän.
Man märkte nu att en del,af hennes kläd-
ning var genomdränkt af blod;
Herr de la Guerche hoppade af hästen, tog
henne i sina armar och lyftade upp henne.
— Yerta, sade han, för Gudg skull, hvad
fattas er? Icke får ni dö, ni som räddat oss!
Ziguenerskan tryckte sig hårdt intill honom
och svarade med darrande stämma:
— Tack! . .. Ah, jag hoppades icke at
jag skulle få en så ljuf död.
Dessa ord ljödo som en andes hviskning :
Armand Louis öron.
— Här, fortfor hon, i det hon lutade sitj
hufvud mot hans hjerta, här är jag lycklig
Hon tillslöt ögonen och log så mildt
derpå slappades hennes armar, som omfatta