Riksdagsmännens reseräkningar. För några dagar sedan förekom i tidningen Göteborgs-Posten ett bref från dess Stockholmskorrespondent, hvari denne ånyo fästade den svenska allmänhetens uppmärksamhet på åtskilliga riksdagsmäns sätt att resa till och från riksdagen. Skälet dertill uppgafs vara att han Sinhemtat vid granskningen af de till riksgäldskontoret ingifna räkningar för hemfärden från sistförlidne lagtima samt för hitfärden till och hemresan från urtima riksdagen, att åtskilliga representanter från Kalmar och Blekinge län icke hyllat grundsatsen: den strängaste sparsamhet måste iakttagas med statens medelX. För att styrka detta påstående, anför korrespondenten Göran — det är denne ökände signatur, med hvilken vi här sys: selsätta oss — följande exempel: Hr Jonas Jonasson i Gullaboås, beläget 4 mil från Kalmar, föredrager att resa pr jernoch landsväg, hvadan hans reseräkning slutar på 70 rdr 20 öre, då deremotr hans linskamrat, kapten Mannerskantz, som bor 3 mil från Kalmar, begagnade ångbåtslägenhet och derför endast debiterar staten med 26 rdr 61 öre. Hr Ola Månsson från Blekinge, befunnen lämplig att insättas i statsutskottet, bor 3 mil från Carlshamn, men föredrager resorna till lands och debiterar derför 66 rdr 65 öre; och hr Nilsson, som bor endast !3 mil från Carlshamn, anser riktigast att bålla sig på landet och debiterar 65 rdr 95 öre; då deremot representanten för Carlshamn, hr Berg, föredrager det för staten billigaste transportmedlet, begågnahde ångfartygsligenhet, och debiterar följaktligen endast 27 rdr. t Hr P.: Andersson, boende endast 1914 mil från: Carlskrona, älskar ej sjön, begagnar derför jernväg och bondkärra och debiterar 82 rdr 53 öre. Hr Brunberg, boende 3 mil från Carlskrona, följer den förres: exempel och debiterar 78 rdr 39 öre, och hr P. Olsson, boende 2 uil från samma stad, är också en vän af landresor och debiterar derför 83 rdr 57 öres men hr Palander, riksdagsman för Carlskrona, begagnar ångbåtsligenhet och debiterar blott 24 rdr. Af en lång och sorglig erfarenhet ha vi, liksom den tidningsläsande allmänheten, hemtat den lärdomen, att Görans uppgifter måste mottagas med yttersta förseigtighet och betraktas såsom flutna ur en källa, om hvilken kan sägas allt annat än att den är ren. Denne författare, som genom lätt förklarliga naturkrafter oupphörligt svänger mellan tvänne poler: en medfödd böjelse att ljuga och ett af omständigheter väckt begär att smäda, har nemligen numera nedsjunkit till ett skriftställeri, om hvilket vi tveka att använda det fullt betecknande ordet, men hvarom vi dock tilltro oss kunna fälla det omdömet, att de, i hvilkas tjenst det, bestäldt eller opåkalladt, utöfvas, hafva föga skäl att derför vara tacksamma. På grund häraf, och oaktadt Aftonbladet i en uppsats mot Dagens Nyheter med god smak och utan någon reservation mot de möjligen vilseledande uppgifterna meddelade Görans belysning af landtmännens sparsamhetsanda, ha vi företagit oss att följa denne korrespondent i spåren vid hans granskning af reseräkningarne. Till en början faller det genast i ögonen, att Göran, nu liksom förra gången, då han — och då utan något slags kontroll — bragte detta ämne på tal, har anmärkningar endast mot representanterna af allmogeklassen, endast törnen åt dem, men deremot idel rosor åt de 8. k. Sintelligenserna, Den misstanke om Görans partiskhet och oärlighet, trots hans Mn ———— —— — VN