Riksdagsmännens reseräkningar.
För några dagar sedan förekom i tidnin-
gen Göteborgs-Posten ett bref från dess
Stockholmskorrespondent, hvari denne ånyo
fästade den svenska allmänhetens uppmärk-
samhet på åtskilliga riksdagsmäns sätt att
resa till och från riksdagen. Skälet der-
till uppgafs vara att han Sinhemtat vid
granskningen af de till riksgäldskontoret
ingifna räkningar för hemfärden från sist-
förlidne lagtima samt för hitfärden till och
hemresan från urtima riksdagen, att åtskil-
liga representanter från Kalmar och Ble-
kinge län icke hyllat grundsatsen: den strän-
gaste sparsamhet måste iakttagas med sta-
tens medelX.
För att styrka detta påstående, anför
korrespondenten Göran — det är denne
ökände signatur, med hvilken vi här sys:
selsätta oss — följande exempel:
Hr Jonas Jonasson i Gullaboås, beläget 4
mil från Kalmar, föredrager att resa pr jern-
och landsväg, hvadan hans reseräkning slutar på
70 rdr 20 öre, då deremotr hans linskamrat, kap-
ten Mannerskantz, som bor 3 mil från Kalmar,
begagnade ångbåtslägenhet och derför endast de-
biterar staten med 26 rdr 61 öre.
Hr Ola Månsson från Blekinge, befunnen
lämplig att insättas i statsutskottet, bor 3 mil
från Carlshamn, men föredrager resorna till lands
och debiterar derför 66 rdr 65 öre; och hr Nils-
son, som bor endast !3 mil från Carlshamn, an-
ser riktigast att bålla sig på landet och debite-
rar 65 rdr 95 öre; då deremot representanten
för Carlshamn, hr Berg, föredrager det för sta-
ten billigaste transportmedlet, begågnahde ång-
fartygsligenhet, och debiterar följaktligen en-
dast 27 rdr. t
Hr P.: Andersson, boende endast 1914 mil
från: Carlskrona, älskar ej sjön, begagnar derför
jernväg och bondkärra och debiterar 82 rdr 53
öre. Hr Brunberg, boende 3 mil från Carls-
krona, följer den förres: exempel och debiterar
78 rdr 39 öre, och hr P. Olsson, boende 2 uil
från samma stad, är också en vän af landresor
och debiterar derför 83 rdr 57 öres men hr Pa-
lander, riksdagsman för Carlskrona, begagnar
ångbåtsligenhet och debiterar blott 24 rdr.
Af en lång och sorglig erfarenhet ha vi,
liksom den tidningsläsande allmänheten, hem-
tat den lärdomen, att Görans uppgifter må-
ste mottagas med yttersta förseigtighet och
betraktas såsom flutna ur en källa, om hvil-
ken kan sägas allt annat än att den är ren.
Denne författare, som genom lätt förklar-
liga naturkrafter oupphörligt svänger mel-
lan tvänne poler: en medfödd böjelse
att ljuga och ett af omständigheter
väckt begär att smäda, har nemligen nu-
mera nedsjunkit till ett skriftställeri, om
hvilket vi tveka att använda det fullt be-
tecknande ordet, men hvarom vi dock tilltro
oss kunna fälla det omdömet, att de, i hvil-
kas tjenst det, bestäldt eller opåkalladt, ut-
öfvas, hafva föga skäl att derför vara tack-
samma.
På grund häraf, och oaktadt Aftonbladet
i en uppsats mot Dagens Nyheter med god
smak och utan någon reservation mot de
möjligen vilseledande uppgifterna meddelade
Görans belysning af landtmännens sparsam-
hetsanda, ha vi företagit oss att följa denne
korrespondent i spåren vid hans granskning
af reseräkningarne. Till en början faller
det genast i ögonen, att Göran, nu liksom
förra gången, då han — och då utan något
slags kontroll — bragte detta ämne på tal,
har anmärkningar endast mot representan-
terna af allmogeklassen, endast törnen åt
dem, men deremot idel rosor åt de 8. k.
Sintelligenserna, Den misstanke om Gö-
rans partiskhet och oärlighet, trots hans
Mn ———— —— — VN