— Jag medför goda underrättelser. Johan v. Werth skall snart aflägga ett besök has oss. Han kan inte lefva längre, utan att se en skymt af er, min söta Adrienne. När grefve Pappenheim erfar, att bairaren begifvit sig hit, är jag viss om att han äfven deserterar, för att kasta sig till sin högt älskade Dianas fötter... Nu skola ni båda två göra allt för att so riktigt intagande ut, när dö komma. Adrienne och Diana beslöto med anledning häraf att under baronens vistelse på slottet endast bära de simplaste kläder, de hade i sin ego; men då de vaknade följande morgon, funno de att alla deras ylleklädningar och andra tarfligare plagg försvunnit och de hade nu blott sidenoch sammetsdrägter, prydda med de dyrbarade spetsar och andra grannlåter, att välja på. När barcnessan såg dem utstyrda i dessa elegantta kläder, slog hon ihog händerna och utbrast: — Nej, men se så sådana små koketta varelser! ni ha minsann gjort hvad ni kunnat. Härpå anförtrodde hon dem att det vår hennes afsigt att fira Johan v. Werths ankomst med en lysande fest. — Ni skall vara balens drottning, yttrade hon till Adrienne. Och vändande sig till Diana, tillade hon derefter: — Var inte afundsjuk, min söta Diana; det blir sedan er tur.