— Jag medför goda underrättelser. Johan
v. Werth skall snart aflägga ett besök has
oss. Han kan inte lefva längre, utan att se
en skymt af er, min söta Adrienne. När
grefve Pappenheim erfar, att bairaren begifvit
sig hit, är jag viss om att han äfven deser-
terar, för att kasta sig till sin högt älskade
Dianas fötter... Nu skola ni båda två göra
allt för att so riktigt intagande ut, när dö
komma.
Adrienne och Diana beslöto med anledning
häraf att under baronens vistelse på slottet en-
dast bära de simplaste kläder, de hade i sin
ego; men då de vaknade följande morgon, funno
de att alla deras ylleklädningar och andra
tarfligare plagg försvunnit och de hade nu
blott siden- och sammetsdrägter, prydda med
de dyrbarade spetsar och andra grannlåter,
att välja på.
När barcnessan såg dem utstyrda i dessa ele-
gantta kläder, slog hon ihog händerna och utbrast:
— Nej, men se så sådana små koketta
varelser! ni ha minsann gjort hvad ni kunnat.
Härpå anförtrodde hon dem att det vår hen-
nes afsigt att fira Johan v. Werths ankomst
med en lysande fest.
— Ni skall vara balens drottning, yttrade
hon till Adrienne.
Och vändande sig till Diana, tillade hon
derefter:
— Var inte afundsjuk, min söta Diana; det
blir sedan er tur.