Om något är klart betecknande för verkliga arten af den agitation, som bedrefs af de devuerade tidningarne och öfrige blinda anhängare af regeringens planer till reorganisation af vårt landtförsvar — planer, som icke funnit någon sympati bland det stora flertalet af landets invånare — så är det skilnaden mellan den hetsighet hvarmed bifall yrkades till nämnda förslager före och under de båda riksdagar, då denna fråga behandlades, och det lugn, hvarmed denna sak nu betraktas, sedan frågan fallit. Det fanns då knappt någon upptänklig fara, för hvilken vårt land icke skulle blifva utsatt, om det framlagda förslaget förkastades; vår sjelfständighet såsom nation, vårt moraliska anseende, vår frihet och vår framtid — allt skulle genom ett sådant afslag gå förloradt. Det fanns icke något rådrum och icke heller något val. Den dag, då regeringens senaste förslag diskuterades af urtima riksdagen, elier den 2 sistlidna oktober, innehöll Nya Dagligt Allehanda, bland annat, följande utgjutelse, som kan anses för sjelfva grundtemat, på hvilket i alla moll-tonarter variationer i oändlighet förut vefvats för allmänheten : Den stora hufvudfrågan för vårt land, den om vårt försvarsväsens ordnande på ett för vårt fosterlands frinet och oberoende fullt betryggande sätt, har i dag ånyo varit föremål för riksdagens behandling, och med oro motser fosterlandsvännen den utgång, som skall blifva en följd af dessa dagars förhandlingar. Det är vigtiga dagar i ett folks lif, dessa, då frågan om dess framtida vara eller ickevara står främst på dagordningen; — — Nu, sedan det så varmt omhuldade förelagets fall, trots alla olycksprofetior, icke åstadkommit ringaste rubbning i bestående förhållanden och ej heller några oroande tecken till någon sådan låta sig förmärkas, utan allt, till allas glädje och sannolikt till ingens öfverraskning, går sin gilla gång — nu, säga vi, hafva de röster, som så högljudt predikade för ett otacksamt folk, nedstämt tonen och redan börjat draga vexlar på den framtid, som de förut på det bestämdaste förklarat vara förspilld. Den samtida, som vi ofvan citerat, har nemligen, sedan hon funnit att hon kört vilse på landbacken, gifvit sig ut på sjön och en tid bortåt kryssat i vår skärgård med allehanda kuriösa farkoster, om hvilkas verkliga natur den nye sjömannen uppenbarligen ännu sväfvar i okunnighet. I ett fall har han dock under dessa kryssningar gjort en betydlig och behöflig vinst. Han har nemligen fått sin tro på landets framtid så stärkt, att han funnit skäl att framkasta några funderingar om att vi, för att göra vårt kustförsvar starkt, böra använda fartyg, hvilka det tillhör — framtiden att uppfinna! I följd af denna hastigt uppflammande kärlek för sjön, är nämnde samtida nu färdig att göra frågan om vårt sjöförsvar till en lika betydande lifssak för vårt lands främtid, som förut tvisten om indelningsverkets bibehållande. Under sina mer välmenande än, åtminstone ur finansiel synpunkt, välbetänkta förslager, har hon ock funnit anledning till anmärkningar mot nuvarande Bjöministern, hos hvilken hon sannolikt fruktat föga sympati för sina vädurar och andra fruktansvärda sjövidunder, och derför passat på och serverat honom några varma fiskar, för det han ej tagit ihop med sjöförsvaret på samma sätt som krigsministern med landtor ma AT TP a Ut nt sl PT TTERT RE RTR 3pn ig DETT gin tl tee! re bra Sv PRS IA IR