Om något är klart betecknande för verk-
liga arten af den agitation, som bedrefs af
de devuerade tidningarne och öfrige blinda
anhängare af regeringens planer till reor-
ganisation af vårt landtförsvar — planer, som
icke funnit någon sympati bland det stora
flertalet af landets invånare — så är det
skilnaden mellan den hetsighet hvarmed
bifall yrkades till nämnda förslager före
och under de båda riksdagar, då denna
fråga behandlades, och det lugn, hvarmed
denna sak nu betraktas, sedan frågan fallit.
Det fanns då knappt någon upptänklig fara,
för hvilken vårt land icke skulle blifva ut-
satt, om det framlagda förslaget förkastades;
vår sjelfständighet såsom nation, vårt mo-
raliska anseende, vår frihet och vår fram-
tid — allt skulle genom ett sådant afslag gå
förloradt. Det fanns icke något rådrum och
icke heller något val. Den dag, då rege-
ringens senaste förslag diskuterades af urtima
riksdagen, elier den 2 sistlidna oktober,
innehöll Nya Dagligt Allehanda, bland annat,
följande utgjutelse, som kan anses för sjelfva
grundtemat, på hvilket i alla moll-tonarter
variationer i oändlighet förut vefvats för all-
mänheten :
Den stora hufvudfrågan för vårt land, den
om vårt försvarsväsens ordnande på ett för
vårt fosterlands frinet och oberoende fullt be-
tryggande sätt, har i dag ånyo varit föremål
för riksdagens behandling, och med oro mot-
ser fosterlandsvännen den utgång, som skall
blifva en följd af dessa dagars förhandlingar.
Det är vigtiga dagar i ett folks lif, dessa, då
frågan om dess framtida vara eller icke-
vara står främst på dagordningen; — —
Nu, sedan det så varmt omhuldade förela-
gets fall, trots alla olycksprofetior, icke
åstadkommit ringaste rubbning i bestående
förhållanden och ej heller några oroande
tecken till någon sådan låta sig förmärkas,
utan allt, till allas glädje och sannolikt till
ingens öfverraskning, går sin gilla gång —
nu, säga vi, hafva de röster, som så hög-
ljudt predikade för ett otacksamt folk, ned-
stämt tonen och redan börjat draga vexlar
på den framtid, som de förut på det be-
stämdaste förklarat vara förspilld. Den sam-
tida, som vi ofvan citerat, har nemligen,
sedan hon funnit att hon kört vilse på land-
backen, gifvit sig ut på sjön och en tid
bortåt kryssat i vår skärgård med allehanda
kuriösa farkoster, om hvilkas verkliga natur
den nye sjömannen uppenbarligen ännu sväf-
var i okunnighet. I ett fall har han dock
under dessa kryssningar gjort en betydlig och
behöflig vinst. Han har nemligen fått sin
tro på landets framtid så stärkt, att han
funnit skäl att framkasta några funderingar
om att vi, för att göra vårt kustförsvar starkt,
böra använda fartyg, hvilka det tillhör —
framtiden att uppfinna!
I följd af denna hastigt uppflammande
kärlek för sjön, är nämnde samtida nu fär-
dig att göra frågan om vårt sjöförsvar till
en lika betydande lifssak för vårt lands
främtid, som förut tvisten om indelnings-
verkets bibehållande. Under sina mer väl-
menande än, åtminstone ur finansiel synpunkt,
välbetänkta förslager, har hon ock funnit
anledning till anmärkningar mot nuvarande
Bjöministern, hos hvilken hon sannolikt fruktat
föga sympati för sina vädurar och andra
fruktansvärda sjövidunder, och derför passat
på och serverat honom några varma fiskar,
för det han ej tagit ihop med sjöförsvaret
på samma sätt som krigsministern med landt-
or ma AT TP a Ut nt sl PT TTERT RE RTR 3pn ig DETT gin tl tee! re bra Sv PRS IA IR