-— (VU -—
— Det här är intet fälttåg, såsom det
hette från början... det är en lustresa helt
enkelt. Hvarför skaffar man oss inte vagnar?
utropade herr de Saint-Paer.
— Hade vi blott några musikinstrumenter,
gkulle vi ställa till en bal, inföll herr dArandes.
En del af dessa yttranden nådde till Magnus
öron; han smålog då och sade:
— Hafven blott tålamod, mina herrar, det
är ingen svårighet att komma fram, men värre
blir det att komma tillbaka. Magnus har varit
med många gånger, då man börjat med att
skratta och slutat med att sjunga: De pro-
fundis.
En morgon gaf han tillkänna för dragonerna,
att man nu befann sig inom Böhmens område.
— Således ha vi då kommit till hjertat af
fiendens land, sade herr de Collonges.
— Det vill säga, att vi äro i fällan, mum-
lade Carquefou i ömklig ton. .
— Nu mina herrar, vill jag underrätta er
om en sak, yttrade Magnus, och det är att,
om vi begå en enda oförsigtighet, kunna vi vara
vissa om att vår sista stund är kommen.
— Kort, men tydligt taladt, svarade herr
de Börail, bugande gig.
Rudiger, som tjenat under grefven af Thurn
och derför kände Böhmen lika väl som en
landtbrukare sin trädgård, utskickades som
kunskapare, så snart man nalkades Drachen-
feld. Han var, såsom läsaren torde ha märkt,
en man med ungefär samma egenskaper gom