ER
men han förmådde det icke, utan mnedslog
ögonen, .
Armand Louis trädde nu fram till Frans
Albrecht, kastade kedjan för haus fötter och
yttrade i en ton af det djupaste förakt:
— Eftersom denna kedja tillhör er, herr
hertig, så tag den.
Herr de la .Guerche, som nu trodde sig
ha gjort hertigen oskadlig för all framtid,
lemnade härpå rummet, i det han sade till
konungen:
— Hvad tänker ni nu, sire, om er vän?
— Förklara er! yttrade Gustaf Adolf och
vände sig plötsligt till Frans Albrecht.
— Ah, om denne man icke varit er gäst,
så skulle jag ha dödat honom! utropade her-
tigen.
— Man dödar icke så lätt herr de la Guerche,
genmiälde konungen; men det är nu ej fråga
om honom, utan om denna kedja.
Det slag, som drabbat hertigen, var hårdt
och på samma gång alldeles oförutsedt; men
han befann sig nu ensam med Gustaf Adolf,
och han visste att denne höll innerligt af
honom: . Han tog derför hela sin djerfhet till
hjelp och utbrast: ;
— Nåväl, det är sannt; denna kedja till-
hör mig, och det är utanför porten till det
hvita huset jag har tappat den. Fråga mig
icke hvad jag hade der att göra. Kom blott
ivåg utt Margareta var skön, och att jag var
uog! Allt hvad man kan göra för att förqväfva