a
Stad och land.
Landtmannapartiet kallas, som bekant, ma-
joriteten i andra kammaren, hvilken under
urtima riksdagen erhöll så starkt understöd
i första kammaren, att den, ministrarnes
röster frånräl nade, utgjorde majoriteten inom
riksdagen.
Utgår man från den föreställningen att
namnet utgör ett fullt betecknande begrepp
al sjelfva saken, kommer man lätt på den
tanken, att detta parti representerar landets
intressen i betydelsen af en motsats till
städernas. Af dem, som äro fiender till de
principer, hvilka förfäktas af andra kam-
marens majoritet, har det derför äfven be-
gagnats som en käpphäst mot denna majo-
ritet, att den skulle representera ett ensi-
digt landtmannaintresse, hvilket uppträder
fiendtligt mot hela landets gemensamma önsk-
ningar; och denna käpphäst har blifvit så
väl inriden, att man slutligen lyckats hos
en stor del godt folk få antagen som tros-
artikel, att let s. k. landtmannapartietX ut-
Bör så att säga en stat i staten eller är
på god väg att intaga en sådan etällning,
ej aktande på det helas bästa, endast det
lyckas tillgodose egna fördelar. Hela detta
tal om sjelfviskhet, egennytta m. m., hvil-
ket helt nyligen på ett så särdeles lyckligt
sätt blifvit kompletteradt af hr Gripenstedt
uti hans senaste anfall på sina kammarkam-
xater, har emellertid medfört den verkan på
städernas invånare, att de snart sagdt som
ett axiom antagit att landets och stadens in-
tressen äro hvarandra motsatta och att det
sålunda är rent af en skyldighet för hvarje
stadsrepresentant såsom sådan att motsätta
sig landtmannapartiets stadsförrädiska syften.
Landtmannapartiets medlemmar betraktas
af stadsrepresentanterna som on skock hung-
riga prärivargar, mot hvilkas glupskhet ej
finnes annan utväg än att städerna i en tätt
sluten falang kämpa för religion och hem,
för hustru och barn, dervid af regeringen
sökande allt understöd, som kan erkållas.
Namnen Sven Nilsson, Nils Larson, Carl
Ifvarsson m. fl. väcka hos dem ungefär
73 känelar, som Vi föreställa oss genom-
rederliga borgarne i Tysklands
. städer, när man talade med
lensteins och Pappenheims vilda
naden är endast den, att då
krigets heroer uppträdde med
rd, framträda våra stö? kräv
xd gamla kn
ående brör
Terkliv
m h
re i
våra stadsbor 1 luiju ar iäduv
sternas. tilltag, är emellertid högst
Det är samma skilnad som mel-
verkligt sjuke och den inbillnings-
den fruktan, som våra städers in-
ysa för landtmännens excesser, är
uet oberättigad och har sin enda
en vidt uppspelad fantasi, på ett
ligt som ihärdigt sätt påverkad af
ens tidningar med Aftonbladet och
Allehanda i spetsen. Som bekant,
Sillad sjukdom ytterst svår att häfva,
:nten ytterst böjd att tro alla qvack-
Ångt heldre än han fäster afseende
rerklige läkaren. Så är förhållan-
2 i afseende på våra städers invå-
r det är förunderligt att se, med
ätthet de fastnat i de nät, som för