— Men hvad är då er mening med detta samtal? Hvad vill ni att jag skall göra? — Jo, det jag sjelf skulle göra, om jag hade den äran att heta Gottfried Henrik Pappenheim. — Nå, så förklara er då. — En man har förorättat. er, och denne man är till på köpet en fiende till ert fädernesland och er kejsare. Han älskar en qvinna, som krigslyckan har fört i era händer, och ni frågar mig, hvad ni skall göra? Är ni då en skolgosse, som låter sig ledas af barnsliga betänkligheter? Vill ni bevara åt denne fransman, som så ofta gör sig löjlig på er bekostnad, ett af de bästa partier, som Tyskland har att erbjuda sina ärorika söner? Hon är här, fröken de Pardaillan, och ni tvekar! Kanske ni åter tänker invända, att mni gifvit ert löfte åt herr de la Guerche?... Grefve Tillys order måste ni lyda, och då kan ni ju icke, äfven Om ni aldrig så gerna ville det, uppfylla hvad ni, utan aning om en sådan order, lofvat. Och för öfrigt, hvad har ni att tacka herr de Chaufontaine för? Ingenting... Jo, det är sannt, ni vill kanske bevisa honom er erkänsla för don roliga historia, jag hört honom berätta minst tjugu gånger i muntra sällskap, och hvari han, på ett mästerligt sätt skildrar den komiska figur ni gjorde, då ni på GrandeFortelle måste taga till reträtten... — Ahl! herr de Chaufontaine har berättat för er...