— Men hvad är då er mening med detta
samtal? Hvad vill ni att jag skall göra?
— Jo, det jag sjelf skulle göra, om jag
hade den äran att heta Gottfried Henrik
Pappenheim.
— Nå, så förklara er då.
— En man har förorättat. er, och denne
man är till på köpet en fiende till ert fädernes-
land och er kejsare. Han älskar en qvinna,
som krigslyckan har fört i era händer, och ni
frågar mig, hvad ni skall göra? Är ni då en
skolgosse, som låter sig ledas af barnsliga
betänkligheter? Vill ni bevara åt denne frans-
man, som så ofta gör sig löjlig på er bekost-
nad, ett af de bästa partier, som Tyskland
har att erbjuda sina ärorika söner? Hon är
här, fröken de Pardaillan, och ni tvekar! Kan-
ske ni åter tänker invända, att mni gifvit ert
löfte åt herr de la Guerche?... Grefve Tillys
order måste ni lyda, och då kan ni ju icke,
äfven Om ni aldrig så gerna ville det, upp-
fylla hvad ni, utan aning om en sådan order,
lofvat. Och för öfrigt, hvad har ni att tacka
herr de Chaufontaine för? Ingenting... Jo,
det är sannt, ni vill kanske bevisa honom er
erkänsla för don roliga historia, jag hört honom
berätta minst tjugu gånger i muntra sällskap,
och hvari han, på ett mästerligt sätt skildrar
den komiska figur ni gjorde, då ni på Grande-
Fortelle måste taga till reträtten...
— Ahl! herr de Chaufontaine har berättat
för er...