Göteborgs annonsblad tillkännagif-
ver, att det i följd af ringa uppmuntran
från allmänhetens sida upphör att utkomma,
Judarne 1 Malmö ha undergått en
tidsenlig förändring. Karlarove ha lagt bort
sina långa trasiga kamlottins- eller lastings-
kaftaner och utstyrt sig i moderna klädes-
rockar, och deras hustrur och döttrar ha blif-
vit propra, fina, till och med eleganta, Ju-
darne, som förut framkallat vämjelse, utgöra
nu en rätt behaglig syn på våra gator, säger
Framåt, tilläggande: helst vi känna att de ut-
göra ett idogt slägte, som icke låtit veklighet
och njutningslystnad taga öfverhanden. Vi
känna icke orsakerna, hvilka framkallat refor-
men i deras yttre framträdande, men hoppas
att den må blifva varaktig,
Den dyra tiden på ved har i War:
berg framkallat en förening, söm benämner
sig Bränsleföreningen, hvilken har till än-
damål att i större partier uppköpa ved till
moderata priser, för att derigenom undvika
att å torget uppträda såsom köpare, hvarige-
vom, vid mindre tillförsel, det visat sig, att
prisel onawurligt stegrats.
Från sjön, Engelska ångaren Oscar,
kapten Robertson, hemmahörande i Leith, lastad
med talg och hvete från Cronstadt samt desti-
nerad till London, kom i fredags 8 dagar se-
dan i stark tjocka på grund å Ölands östra
kust strax norr om Gräsgårdshamn. Sedan
omkring 110 fat talg och 300 tunnor hvete,
något skadadt, blifvit ilandförda samt 2,000
tunnor hvete kastats öfverbord, kom fartyget
flott följande dag på aftonen, dels med hjelp
från land, dels med biträde af bergningsång-
båten Öresund, som under tiden anländt
till strandningsstället. Man har gjort mer och
mindre lyckade rörsök att berga det öfverbord-
kastade hvetet och fortsätter dermed ännu.
Farlig belägenhet. Från Inland skrif-
ves den 27 oktober till Marstrands-Posten:
En lika ömklig som ovanlig händelse-var för
några dagar sedan nära att inträffa här i trakten,
i det att en menniska var på god väg att blifva
lefvande stekt Under det den 18 dennes linbråk-
ning förehades hos en hemmansegare i byn Thors-
by af Thorsby socken, fogade ett oblidt öde det
så, att denne sednare, hvilken gjelf tjenstgjorde
som s. k. sturka (torkare), höll på att blifva ett
ofter för den eld, hvaröfver linet torkades. Elden
var nemligen, i enlighet med det vid sädana till-
fällen gängse bruket, anlagd i en s. k. bastar
eller grop, af ungefär 6 fots djup, hvaraf en del
öfver och en del nedgräfd i jorden, och hvarpå
linet till torkning anbringas på stakar. Händel-
sen var emellertid, att röken genom vindens in-
verkan slog torkaren i ansigtet, hvarför han fö e-
tog sig att medelst uppsättande af en dörr å en
till gropen stötande bergkulle undvika denna olä-
genhet. Men med nämnda dörr väl uppkommen
På berget var han under uppsättandet något oför-
sigtig; dörren tog öfvervigt och torkaren tumlade
hufvudstupa ned i gropen. Tragisk var naturligt
vis den belägenhet, hvari den nominelle turken nu
råkade, men hade kunnat blifva det ännu mer,
ifall han icke hade haft den lyckan i olyckan att
falla just i den ändan af bastan, der elden var
undanskjuten. Olyckligtvis hann han likväl icko
att nog skyndsamt förfoga sig tillbaka igen, utan
fattade elden först i det till torkning ofvanpå an-
bragta linet, hvilket han tog med sig i fallet, och
sedan i mannens kläder, så att, ehuru tillkom-
mande hjelp väl lyckades med det första släcka
elden, haäns ansigte och hans ena hand blefvo så
illa skadade, att han blef alldeles oigenkännelig.
Lyckligtvis är dock numera ingen fara för hans Kf.
Farliga hafvets arbetare. Hr F.
Bundsen på Holma har i en till Bohusläns
tidning insänd uppsats påpekat följande gan-
ska betänkliga förhållande:
På de 2:ne senare åren har i trakten af Ström-
stad (på Nesö m. fl. öar) bildats ett riktigt fisk-
röfveribolag, hvilket nästan ostraftadt bedrifver sitt
yrke i alla på vestkusten befintliga fjäruar. Dess
Hottilj bestär af trenne större jakter med åtföljande
gnipor och sumpar samt 12 mans besättning. De
fiska med s. k. backor och uppdraga nästan all
den torsk, som uppgått på grunden för att der
lägga sin rom. — Då dessa personer blifva nekade
att fiska, svara de att både landshöfdingen och
fiskeriintendenten hafva gifvit dem löfte att fiska
med krok hvar de vilja. Detta har gjort, att den
enskilte strandegaren, mången gång af okunnighet
om sin rätt, låtit dessa fiskröfvare borttaga den
fisk, som han med mättligt fiskande dels kunde
användt i sitt eget hushäll, och dels qvarlemnat
på grundet för att fortplanta sig, till stort gagn
för kommande år. Fiskeriförordningen siger ju
tydligt, att om någon fiskar olofligt I annans fisk-
vatten, eger strandegaren fråntaga honom såväl
fiskredskap som båtar samt behålla det tills en-
skild uppgörelse sker, eller domstol afgjort saken .
— Således har hvar och en rätt och skyldighet
att förhindra sådant ofog, på det att torskfisken ej
helt och hållet må utdödas. Det är icke nog med
alt de omnämnda personerna fiska, do idka äfven
jagt, och mången strandegare har blifvit jlofvad
smaka på hagel och krut, om deras fiskredskap
vidröras.
me
Bergens teater öppnar om söndag
sin säsong under direktör Herrmanns lelning,