-— UID — — Allt hvad som kan göras för henne, skall bli gjördt, sade herr de 1a Guerche. Den unga ziguenerskan öfverhöljde då hans händer med kyssar; derpå upplyftade hon gina mörka ögon och såg på honom med ett obeskrifligt uttryck af tacksamhet. — Säg mig ert namn, jag skall aldrig glömma det, yttrade hon; jag heter Yerta. Under vägen berättade Yerta att hon tillhörde ett ziguenarband, som åtföljde grefve Tillys armå6 och handlade med hästar. Straxt efter bataljens slut hade den stackars flickan jemte sin mor och två män, som voro medlemmar af bandet, befunnit sig ute på den från skogen ledande vägen. En ryttarskara hade hastigt omringat dem; de två männer hade tagit till flykten; men då hennes mor såg att en af ryttarne ville bemäktiga sig henne (flickan), hade hon sprungit fram för att försvara henne så godt hon kunde, och dervid blifvit träffad af ett sabelhugg. — En kristen har kommit och räddat den stackars Yerta... Nu tillhör mitt lif er, tilllade hon med mild stämma. Den döende ziguenerskan lades i ett tält bredvid herr de 1a Guerches eget, och Magnus erhöll order att tillse att tillse att ingenting fattades henne. Sedan detta var ombestyrdt, uppsökte herr de la Guerche konungen. Talrika eldar upplyste den triumferande arm6åns läger. Konung Gustaf Adolf hade, helsad med jubel af tjugu tusen soldater, nyss