-— UID —
— Allt hvad som kan göras för henne,
skall bli gjördt, sade herr de 1a Guerche.
Den unga ziguenerskan öfverhöljde då hans
händer med kyssar; derpå upplyftade hon
gina mörka ögon och såg på honom med ett
obeskrifligt uttryck af tacksamhet.
— Säg mig ert namn, jag skall aldrig
glömma det, yttrade hon; jag heter Yerta.
Under vägen berättade Yerta att hon till-
hörde ett ziguenarband, som åtföljde grefve
Tillys armå6 och handlade med hästar. Straxt
efter bataljens slut hade den stackars flickan
jemte sin mor och två män, som voro med-
lemmar af bandet, befunnit sig ute på den
från skogen ledande vägen. En ryttarskara
hade hastigt omringat dem; de två männer
hade tagit till flykten; men då hennes mor
såg att en af ryttarne ville bemäktiga sig
henne (flickan), hade hon sprungit fram för
att försvara henne så godt hon kunde, och
dervid blifvit träffad af ett sabelhugg.
— En kristen har kommit och räddat den
stackars Yerta... Nu tillhör mitt lif er, till-
lade hon med mild stämma.
Den döende ziguenerskan lades i ett tält
bredvid herr de 1a Guerches eget, och Magnus
erhöll order att tillse att tillse att ingenting
fattades henne. Sedan detta var ombestyrdt,
uppsökte herr de la Guerche konungen.
Talrika eldar upplyste den triumferande
arm6åns läger. Konung Gustaf Adolf hade,
helsad med jubel af tjugu tusen soldater, nyss