Begrafning. I går middag kl. 1 jordfästades i Jakobs kyrka framlidne utrikesstatsministern OC. Wachtmeisters stoft. Kistan, af svart färg och utan andra prydnader — med undantag af en silfverplåt, hvarpå den aflidnes namn jemte födelseoch dödsdagarne voro antecknade — än blommor och kransar, hade redan tidigt på förmiddagen blifvit placerad på en katafalk i kyrkans kor. Sedan den aflidnes anhöriga och de inbjudna tagit plats på ömse sidor om kistan, började den allvarliga akten wed afsjungandet af psalmen 452, hvarefter kyrkoherden i Jacobs församling, dr Lundberg, anställde en betraktelse öfver orden: Det är en usel och jemmerlig ting ed vårttlif, det förlider såsom vore det en molnsky och förgås som en dimma, den af solens sken fördrifven, af hennes hetta förtärd är. Herre, lär oss derför betänka, att vi dö måste! uppläste personalierna samt förrättade jordfästningen, enligt ritualen. Äfven kyrkoherden i Klara församling, dr Grafström, som var legationspredikant i London under det den afiidne der var de förenade rikenas minister, höll vid Kistan ett varmt tal, hvari han, omnämnande att han under sitt vistande i London med kyrkans välsignelse helgat det äktenskap, som döden nu upplöst, talade tröstens ord till makan och sonen, hvilka nu knäböjde vid makens och fadrens bår. Han gaf deri äfven uttryck åt sin på närmare bekantskap grundade erfarenhet om den aflidnes persorliga egenskaper, hans redbara karakter, hans pligttrohet i bevakandet af fosterlandets intressen på de vigtiga platser, der han blifvit satt att verka, samt hans oskrymtade gudsfruktan ock hans humusa väsen. Från orgelläktaren och med ackompanjemang af orgeln afsjöngs derefter af en blandad mansoch fruntimmerskör Beethovens CTonernas vågor4, hvarefter följde altartjenst, i mess-skrud förrättad af pastorsadjunkten Öhmann och komminister Stahre, den förre messande den vanliga begrafningsbönen, den sednare läsande välsignelsen. Kören sjöng derpå en hymn af Benecke, hvarefter akten slöts med afsjungandet af psalmen 496, v. 3. Under en på orgeln spelad sorgmarsch utbars kistan till likvagnen af embetsoch tjenstemän i utrikesdepartementet och fördes derefter, åtföljd af dem, som i lifvet stått den aflidne nära, till Nya kyrkogården att nedsättas i Wachtmeisterska grafven. Bland den lysande samlingen i kyrkan märktes hertigarne af Östergötland och Dalarne; samtlige statsråder, norske sfatsministern, svenska envoyåberna i Petersburg och Köpenhamn, hrr Björnstjerna och BeckFriis, främmande makters här anställda sändebud m. fl. Konungen lät sig representeras af förste hofmarskalken af fdholm, enkedrottningen af hofmarskalken Leijonhufvud, hertiginnan af Östergötland genom kammarherre Holtermann, hertiginnan af Dalarne genom kammarherre Ennes och prinsessan Eugenie genom hofmarskalken Silfverskjöld. Den stora allmänheten var representerad af så många, att kyrkans flesta bänkplatser voro upptagna. Med anledning af detta dödsfall höllsi går serafimerringning. Exc. Wachtmeister utnämndes till serafimerriddare 1869. De grönländska meteoriter2a anlände i torsdags lyckligt och väl på pråmar till stranden af Rörstrandssjön för att der lossas, hvilket skedde under ledning af verkmästaren vid flottan hr Cedergren, som med raskhet och säkerhet utförde sitt uppdrag. Den största af de tre hitförda stenarne väger, såsom vi förut berättat, 49,000 skålp., och ilandförandet af denna koloas var derför förenadt med ganska mycken risk. Bedan -bäddar och skenor blifvit uppoch utlagda, rullade det ofantliga blocket på några minuter i land, och kl. tre qvart till 2 i torsdagseftermiddag mottog svenska jorden för första gången denna jette bland meteorstenar. Under Mra RK