Begrafning. I går middag kl. 1
jordfästades i Jakobs kyrka framlidne utri-
kesstatsministern OC. Wachtmeisters stoft.
Kistan, af svart färg och utan andra pryd-
nader — med undantag af en silfverplåt,
hvarpå den aflidnes namn jemte födelse- och
dödsdagarne voro antecknade — än blom-
mor och kransar, hade redan tidigt på för-
middagen blifvit placerad på en katafalk i
kyrkans kor. Sedan den aflidnes anhöriga
och de inbjudna tagit plats på ömse sidor
om kistan, började den allvarliga akten wed
afsjungandet af psalmen 452, hvarefter kyrko-
herden i Jacobs församling, dr Lundberg,
anställde en betraktelse öfver orden: Det
är en usel och jemmerlig ting ed vårttlif,
det förlider såsom vore det en molnsky och
förgås som en dimma, den af solens sken
fördrifven, af hennes hetta förtärd är. Her-
re, lär oss derför betänka, att vi dö må-
ste! uppläste personalierna samt förrättade
jordfästningen, enligt ritualen.
Äfven kyrkoherden i Klara församling,
dr Grafström, som var legationspredikant i
London under det den afiidne der var de
förenade rikenas minister, höll vid Kistan
ett varmt tal, hvari han, omnämnande att
han under sitt vistande i London med kyr-
kans välsignelse helgat det äktenskap, som
döden nu upplöst, talade tröstens ord till
makan och sonen, hvilka nu knäböjde vid
makens och fadrens bår. Han gaf deri
äfven uttryck åt sin på närmare bekantskap
grundade erfarenhet om den aflidnes per-
sorliga egenskaper, hans redbara karakter,
hans pligttrohet i bevakandet af fosterlan-
dets intressen på de vigtiga platser, der
han blifvit satt att verka, samt hans
oskrymtade gudsfruktan ock hans humusa
väsen.
Från orgelläktaren och med ackompanje-
mang af orgeln afsjöngs derefter af en blan-
dad mans- och fruntimmerskör Beethovens
CTonernas vågor4, hvarefter följde altar-
tjenst, i mess-skrud förrättad af pastorsad-
junkten Öhmann och komminister Stahre,
den förre messande den vanliga begrafnings-
bönen, den sednare läsande välsignelsen.
Kören sjöng derpå en hymn af Benecke,
hvarefter akten slöts med afsjungandet af
psalmen 496, v. 3.
Under en på orgeln spelad sorgmarsch
utbars kistan till likvagnen af embets- och
tjenstemän i utrikesdepartementet och för-
des derefter, åtföljd af dem, som i lifvet
stått den aflidne nära, till Nya kyrkogården
att nedsättas i Wachtmeisterska grafven.
Bland den lysande samlingen i kyrkan
märktes hertigarne af Östergötland och Da-
larne; samtlige statsråder, norske sfatsmini-
stern, svenska envoyåberna i Petersburg och
Köpenhamn, hrr Björnstjerna och Beck- Friis,
främmande makters här anställda sändebud
m. fl.
Konungen lät sig representeras af förste
hofmarskalken af fdholm, enkedrottningen
af hofmarskalken Leijonhufvud, hertiginnan
af Östergötland genom kammarherre Holter-
mann, hertiginnan af Dalarne genom kam-
marherre Ennes och prinsessan Eugenie ge-
nom hofmarskalken Silfverskjöld.
Den stora allmänheten var representerad
af så många, att kyrkans flesta bänkplatser
voro upptagna.
Med anledning af detta dödsfall höllsi går
serafimerringning. Exc. Wachtmeister ut-
nämndes till serafimerriddare 1869.
De grönländska meteoriter-
2a anlände i torsdags lyckligt och väl på
pråmar till stranden af Rörstrandssjön för
att der lossas, hvilket skedde under led-
ning af verkmästaren vid flottan hr Ceder-
gren, som med raskhet och säkerhet utför-
de sitt uppdrag. Den största af de tre hit-
förda stenarne väger, såsom vi förut be-
rättat, 49,000 skålp., och ilandförandet af
denna koloas var derför förenadt med gan-
ska mycken risk. Bedan -bäddar och ske-
nor blifvit upp- och utlagda, rullade det
ofantliga blocket på några minuter i land,
och kl. tre qvart till 2 i torsdagseftermid-
dag mottog svenska jorden för första gån-
gen denna jette bland meteorstenar. Under
M- ra RK