-— Udd
När kejsar Ferdinand blifvit underrättad om
saken, var det omöjligt för grefve Pappen-
heim att utföra sin ädelmodiga föresats, och
han svarade derför endast:
— Om kejsaren önskar att de unga damerna
skola föras till hans hof, vill jag sjelf åtaga
mig att ledsaga dem dit.
— Man skulle svårligen kunna lemna dem
i bättre händer, utbrast Johan v. Werth, men
jag tviflar på att kejsaren blott för en sådan
orsak skall samtycka till att undvara en gene-
ral, som såväl förstår att fästa segern vid
sin fana.
— Åh! Baiern går oss tillhanda med fält-
herretalanger som mer än väl kunna ersätta
mig.
Johan v. Werth smålog, men svarade icke.
Han tog för afgjordt, att det nog skulle lyckas
honom att aflägsna stormarskalken från hans
fångar. Det vigtigaste för honom var att
dessa icke omedelbart blefvo återsända till
Gustaf Adolfs läger.
— Man har också meddelat mig att ni har
två franska adelsmän i ert hus, återtog Tilly.
— Grefye de la Guerche och markis de
Chaufontaine, tillade Johan v. Werth.
— Mycket riktigt.
-— En sådan förträfflig skörd! inföll Johan
v. Werth i nonchalant ton. Dessa herrar äro
två hårdnackade fiender till den kejserliga
saken. De slippa säkerligen att bli kallade