-— Udd När kejsar Ferdinand blifvit underrättad om saken, var det omöjligt för grefve Pappenheim att utföra sin ädelmodiga föresats, och han svarade derför endast: — Om kejsaren önskar att de unga damerna skola föras till hans hof, vill jag sjelf åtaga mig att ledsaga dem dit. — Man skulle svårligen kunna lemna dem i bättre händer, utbrast Johan v. Werth, men jag tviflar på att kejsaren blott för en sådan orsak skall samtycka till att undvara en general, som såväl förstår att fästa segern vid sin fana. — Åh! Baiern går oss tillhanda med fältherretalanger som mer än väl kunna ersätta mig. Johan v. Werth smålog, men svarade icke. Han tog för afgjordt, att det nog skulle lyckas honom att aflägsna stormarskalken från hans fångar. Det vigtigaste för honom var att dessa icke omedelbart blefvo återsända till Gustaf Adolfs läger. — Man har också meddelat mig att ni har två franska adelsmän i ert hus, återtog Tilly. — Grefye de la Guerche och markis de Chaufontaine, tillade Johan v. Werth. — Mycket riktigt. -— En sådan förträfflig skörd! inföll Johan v. Werth i nonchalant ton. Dessa herrar äro två hårdnackade fiender till den kejserliga saken. De slippa säkerligen att bli kallade