hertigliga tron samt, hvad mera var, för att
göra denne hertig till hela det enade Tysk-
lands absolute suverän. Man tror sig drömma,
när man läser om dessa machinationer, och
hade man icke ovedersägliga bevis för ögo-
nen, skulle man ropa att de omöjligen kun-
nat förekomma. Huru är då menskligheten
beskaffad, eftersom hon låter lezxa med sig
på ett sådant sätt?
Det lyckades verkligen Thomas Duncombe
att meddela sig med Louis Napoleon, som
då vistades såsom fånge på fästningen Ham.
Han skickade till prinsen sin egen hand-
sekreterare, en hr George Thomas Smith,
som spelar en ganska vigtig rol i denna
historiska operett ; och i fängelset på Ham,
i närvaro at grefve Orsi och denne George
Smith, undertecknades nedanstående förvå-
nande, otroliga kontrakt:
Vi Karl Fredrik August Wilhelm, hertig
af Braunschweig, och prins Napoleon Louis
Bonaparte ha öfverenskommit och beslutat
följande:
SArt. I. Vi lofva och svärja vid vår he-
der och den heliga bibeln att hjelpa hvar-
andra inbördes: Karl, hertig af Braunschweig,
till återinträde i besittningen af hertigdö-
met Braunschweig och, om det är möjligt,
att göra heta Tyskland till en enda natior
Bgamt att gifva det en konstitution i enlighet
med dess karakter, dess behof och tidehvarf-
vets framsteg; och Napoleon Louis Bonaparte
(sie!) till att i Frankrike fullt utöfva fol-
kets suveränitet, sådan den erkändes 1830,
samt till att bereda folket tillfälle att fritt
uttala sig rörande den regeringsform det vill
hafva.
Art. II. Den af oss, som först kommer
till högsta makten, under hvilken form det
vara må, förbinder sig att lemna den andre
de subsidier, vare sig i penningar eller va-
pen, som han behöfver för att vinna det
föresatta målet, äfvensom att bidraga till
anskaffandet af ett tillräckligt antal krigs-
folk för planens genomförande.
Årt. III. Så länge den landsflykt räc-
ker, som hvilar på oss, förbinda vi oss att
vid hvarje tillfälle hjelpa hvarandra ömse-
sidigt, på det vi må kunna inträda i de
politiska rättigheter, man med våld beröf-
vat oss, och antagande att den ena af oss
två kan återvända till sitt land igen, för-
binder han sig att med alla möjliga medel
upprätthälla sin allierades sak.
Art. IV. Vidare utfästa vi oss att aldrig
utlofva eller underteckna en afsiägelse af
något slag till skada för våra borgerliga
eller politiska rättigheter, utan tvärtom råd-
föra oss mel och hjelpa hvarandra i alla
skiften af vårt lif.
Art. V. Om vi sedermera, i åtnjutande
af vår fulla frihet, införa i detta kontrakt
modifikationer, dikterade vare sig af ende-
rag ställning eller af vårt gemensamma in-
tresse, förbinda vi oss att göra dem i öm-
gesidig sämja och att ånyo öfverse bestäm-
melserna i detta kontrakt i betraktande af
de felaktigheter det kan innehålla och de om-
ständigheter under hvilka det uppgjordes.
EK. FP. A. G, hertig af Braunschweig.
I. N. Bonaparte.
Bevittnas af: G. T. Smith, Grefve Orsi.4
Man vet huru detta kontrakt blifvit iakt-
taget. Louis Napoleon kom åter till Frank-
rike, konspirerade, gjorde statskuppen, in-
förde allmänna folkomröstningen, och. för
egen del belåten, glömde han sin bundsför-
vandt, den gamle hertigen, som fick gå öf-
vergifven och melankolisk, släpande med sig
på alla småteatrar sina suverina anspråk.
Men hvem Vet (allt är möjligt, när det gäl-
ler sådana vidtutsväfvande andar), hvem vet,
om icke kejsaren ämnade insätta hr von
Braunschweig på konung Wilhelms plats,
när han förklarade detta vansinniga krig,
som kostat Frankrike så dyrt? — Säkert
är i alla fall, att Tysklands förening till
ett helt, hvaremot Napoleon protesterade;
var en af Louis Bonapartes ungdomsdröm-
mar. Derom vittnar tydligt det aktstycke,
hvars lydelse jag härofvan ordagrannt anfört.
- Telegrainyheter.