hade i en hast besjälats af en krigisk anda; somliga rullade tunnor, fulla med vatten, utefter gatorna, för att ha dem till hands, i händelse husen skulle antändas; de äldre uppmuntrade sina män och söner till att försvara den fäderneärfda härden, under det att de yngre, bleka, upprörda, darrande, tillredde ammunition, charpi, mat o. 8. Vv. åt de stridande. Magistratspersoner och de resp. skråens åldermän voro synliga öfverallt, uppmanhande invånarne att uppföra sig tappert och berömmande dem som de redan sågo väpnade och stadda på väg till vallarne. I hvarje ögonblick hördes höga rop och vapengny, och ibland öppnade sig lederna för att ge rum åt en eller annan officer, som kom ridande med någon order. Adrienne och Diana, på hvilka detta gripande skådespel gjorde ett starkt intryck, följde uppmärksamt hvarje sådan officer med ögonen, men ännu hade de ej fått se hvarken herr de la Guerche eller Renaud de Chaufontaine. Magnus infann sig nu, och de unga flickorna frågade honom, hvad allt detta larm och väsen hade att betyda. — Efter min tanke ha vi utbytt en råttfälla mot en bur, svarade Magnus. Det bästa är att buren åtminstone inte bevakas af våra personliga fiender. Emellertid böra vi akta oss för at släppa in någon främmande i densamma.