hade i en hast besjälats af en krigisk anda;
somliga rullade tunnor, fulla med vatten, ut-
efter gatorna, för att ha dem till hands, i
händelse husen skulle antändas; de äldre upp-
muntrade sina män och söner till att försvara
den fäderneärfda härden, under det att de
yngre, bleka, upprörda, darrande, tillredde am-
munition, charpi, mat o. 8. Vv. åt de stridande.
Magistratspersoner och de resp. skråens ålder-
män voro synliga öfverallt, uppmanhande invå-
narne att uppföra sig tappert och berömmande
dem som de redan sågo väpnade och stadda
på väg till vallarne. I hvarje ögonblick hör-
des höga rop och vapengny, och ibland öpp-
nade sig lederna för att ge rum åt en eller
annan officer, som kom ridande med någon
order.
Adrienne och Diana, på hvilka detta gri-
pande skådespel gjorde ett starkt intryck,
följde uppmärksamt hvarje sådan officer med
ögonen, men ännu hade de ej fått se hvarken
herr de la Guerche eller Renaud de Chaufon-
taine. Magnus infann sig nu, och de unga
flickorna frågade honom, hvad allt detta larm
och väsen hade att betyda.
— Efter min tanke ha vi utbytt en rått-
fälla mot en bur, svarade Magnus. Det bästa
är att buren åtminstone inte bevakas af våra
personliga fiender. Emellertid böra vi akta
oss för at släppa in någon främmande i den-
samma.