ERNESTO Berne sme
Dagens Nyheter har ådagalagt mnedsla:
genhet öfver de sednaste dagarnes händel-
ser, säger Dagligt Allehanda.
Det är sorgligt att våra motståndare på
embetsmannasidan, Aftonbladet och Dagligt
Allehanda, knappt kunna skrifva en enda
uppsats emot D. N., utan att vanställa dess
yttranden.
Lika litet som Dagens Nyheter jublat
öfver att försöket satt fastspika ett orätt-
vist beskattningssystem misslyckats och
att regeringen gonom urtima riksdagen
gjort fiasko, lika litet har den ådagalagt
nedslagenhet öfver ministörens afgång. Da-
gens Nyheter har visserligen, alltsedan re-
presentationsförslaget framlades, i allmänhet
stått på den förra och den nuvarande mini-
störens sida, eller åtminstone icke hört till
dess motståndare förrän det visade sig att
ingendera af dessa ministårer hade lust att,
på samma gäng folket åtog sig värneplig-
tens Xhvita slafveri, också införa jemplik-
het i beskattningen för försvarsverket och
dermed bana vägen för mera genomgripande
förändrragar i den kamorala och agrariska
lagstiftningen; men Dagens Nyheter har
dock aldrig hyst någon förtjusning för dessa
ministerer, hvilka synas haft till princip att
låta släpa sig fram till reformer, när re-
presentationen uttryckligt fordrat sådane,
men eljest låta allting hafva sin gång så-
som det af fordno varit). Vi ha i det
längsta väntat att miuistdren när den blefve
varm i kläderna4, som man säger, skulle
upptaga några af de många förslag som un-
der loppet af 50 år varit inom representa-
tionen väckta angående förbättrad domstols-
organisation på landet, beskattningsväsendets
jemnande och förenkling, de centrala em-
betsverkens reorganisation och mycket an-
nat; men då år efter år gått utan att nå-
gonting härvid blifvit åtgjordt, utan allt
lemnadt in stutu quo unte (representations-
förändringen), ha hvarken vi eller, som oss
synes, någon annan kunnat hafva anledning
utt blifva nedslagna öfver denna ministörs
afträdande, huru mycken aktning man än
må hysa för generalmajoren Abelin, gross-
handlaren Wern, expeditionschofen Wen-
nerberg o. s. v. såsom enskilda personer.
Men derföre att nägon minister, utgången
ur representationens majoritet, för mnärva-
rande icke finnes att tillgå, emedan en så-
Jan majoritet af utpräglad färg cj ännu exi-
sterar, ha vi ansett det onödigt att denna
minister afgår för att lemna rum åt en an-
nan af samma skrot och korn.
Hade ministeren afgått derför att den
funnit sig sakva representationens förtroende,
så att den icke kunnat hafva hopp att hos
den vinna bifall till sina förslag i allmän-
het, skulle vi naturligtvis gillat detta steg,
såsom ett ministerielt godkännande af en
parlamentarisk grundsats. Men nu är det
icke af den anledningen ministören ingifvit
sin afskedsansökan, utan, enligt dess egen
förklaring, för den skull att den icke anser
sig kunna genomdrifyva en viss, enstaka sak.
Att representationen vägrat bifall till krigs-
ministerns projekter om den saken, bevisar
dock ingalunda att ministören saknar repre-
Undantagsvis har statsrådet Wennerberg fö-
slagit och fatt beviljad en löneförhöjning åt folk-
kollärari e, kanhända utan att veta att motion
härom var väckt i bondeståndet vid 1847 års riks-
g; och statsrådet Wern föranleade vid sednaste
ikedagen några nyttiga förändringar i statsverkets
vokföring, äfvensom tackjernstiondens uppbörande.