— Jag är en god tok, sade han derefter;
när man visar mig förtroende, så betalar jag
i förskott; se här tio dukater i afräkning på
hvad ni kan komma att förtjena genom den
här öfverenskommelsen. Nu önskar jag blott
att få veta ert namn, emedan det kanske vid
något tillfälle blir nödvändigt att jag anta-
ger det.
— Jag heter Karl Mayer.
— Godt. Jag skall bära ert namn på ett
sådant sätt, att ni ej får skäl att bli miss-
uöjd med mig.
Magnus reste hela natten och ansträngde
sin häst till det yttersta. Ett ögonblick
tänkte han på att bryta brefvets sigill och
läsa dess innehåll, för att sålunda få nog-
grann kännedom om Johan v. Werths planer;
men utan bref, huru skulle han väl kunna in-
ställa sig hos baronessan Igomer? Hvilka me-
del skulle han då använda för att komma i
tillfälle att meddela sig med fångarne? Det
vigtigaste var i alla fall att han fick tala med
dessa sednare, och det kunde icke ske utan
tillhjelp af brefvet. Också öfvergaf Magnus
snart all tanke på att bryta sigillet och spor-
rade i stället sin häst, för att hinna fram så
fort som möjligt.
Redan i god tid på morgonen stannade han
utanför värdshuset tTre konungar.
Då Magnus helsade på baronessan Igomer,
förde han handen till fästet på sin trogna
Baliverne. Detta skulle vara ett tecken till