— Jag är en god tok, sade han derefter; när man visar mig förtroende, så betalar jag i förskott; se här tio dukater i afräkning på hvad ni kan komma att förtjena genom den här öfverenskommelsen. Nu önskar jag blott att få veta ert namn, emedan det kanske vid något tillfälle blir nödvändigt att jag antager det. — Jag heter Karl Mayer. — Godt. Jag skall bära ert namn på ett sådant sätt, att ni ej får skäl att bli missuöjd med mig. Magnus reste hela natten och ansträngde sin häst till det yttersta. Ett ögonblick tänkte han på att bryta brefvets sigill och läsa dess innehåll, för att sålunda få noggrann kännedom om Johan v. Werths planer; men utan bref, huru skulle han väl kunna inställa sig hos baronessan Igomer? Hvilka medel skulle han då använda för att komma i tillfälle att meddela sig med fångarne? Det vigtigaste var i alla fall att han fick tala med dessa sednare, och det kunde icke ske utan tillhjelp af brefvet. Också öfvergaf Magnus snart all tanke på att bryta sigillet och sporrade i stället sin häst, för att hinna fram så fort som möjligt. Redan i god tid på morgonen stannade han utanför värdshuset tTre konungar. Då Magnus helsade på baronessan Igomer, förde han handen till fästet på sin trogna Baliverne. Detta skulle vara ett tecken till